Att en Moderat-minister, i detta fall ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin, känner sig nödgad att både spela in en intervju och därefter publicera inspelningen på X, med en tidning som betecknar sig som ”oberoende moderat”, för att eliminera risken för att bli fultolkad eller felciterad, är bedrövligt. Att det skulle kunna ske med Aftonbladet eller någon annan vänsterblaska kan möjligtvis vara förståeligt. Men den här gången var det Svenska Dagbladet som gjorde intervjun med ministern, och den som lyssnar på inspelningen förstår snabbt varför Bohlin valde att publicera den.
Ämnet var i sammanhanget ganska oförargligt: Bohlin hade skrivit ett inlägg på X där han lyfte det uppseendeväckande i att DN planerade att låta komikern och poddaren Edvin Törnblom intervjua samtliga partiledare inför valet (som nu, efter kritiken, Ulf Kristersson, Ebba Busch och Jimmie Åkesson har tackat nej till). Det var intervjuarens opartiskhet som Bohlin ifrågasatte, och det med rätta. Törnblom har sen tidigare offentligt aviserat att Magdalena Andersson är hans favoritkandidat till statsministerposten, och han har även skrivit en sång där han raljerar om Ebba Busch som person med budskapet att hon borde avgå. Det märkliga är att SvD, som är DN:s direkta konkurrent och dessutom borde dela Bohlins förundran över valet av en så uppenbart partisk intervjuare, i stället väljer att ifrågasätta den som lyfter detta. En tidning med journalistisk integritet hade ställt frågan till DN, inte till den som påpekar DN:s oseriösa val av intervjuledare ett valår.
Eftersom Bohlin publicerade intervjun på X kunde den som ville lyssna även på hur tonläget lät. Och tonen var allt annat än trevlig. SvD-reportern letade frenetiskt efter något att vinkla. Har inte ministern viktigare saker för sig än att kommentera DN:s val av partiledareutfrågare, var en sådan snarstucken fråga. Bohlin svarade att inlägget tog honom bara ett par minuter att skriva, men att intervjun med den ”oberoende moderate” SvD-reportern tog betydligt mer av hans tid.
Den här historien säger en hel del om tillståndet i svensk press. SvD, som uppbär tiotals miljoner i statligt presstöd varje år och fortfarande kallar sig ”oberoende moderat”, väljer inte linjen att granska DN:s beslut att anlita en öppet partisk intervjuare. I stället väljer tidningen att försöka hänga ut en moderat minister. DN, som kallar sig oberoende liberal, ser inte ens problemet med att låta någon som redan valt sida förhöra samtliga partiledare inför ett val. Så oberoende liberal är den tidningen. Att SvD kommer på idén att intervjua Bohlin får en att undra om dessa två stora dagstidningar har slutit något slags tyst pakt: ”Om ni kritiseras av högerregeringen backar vi upp er, och vice versa.”
När SvD, den tidning som enligt egen beteckning ideologiskt ska stå regeringen närmast, letar efter klavertramp snarare än granskar de verkliga frågorna, är det dags att ställa sig frågan: väljer tidningarna presstödpengarna före sin egen ideologiska identitet? Presstödet är pengapåsen som vänsterpartierna lockar med för att få medierna på sin sida. Även SvD tycks ha fallit för lockelsen. Money talks, som det heter, och därmed försvann Sveriges enda borgerliga tidning.