Låt oss ta en titt in i spåkulan och frossa lite i den kompetensnivå som väntas presenteras som Sveriges regering, om allt går som vänstern önskar i valet i september.
Som statsminister får vi Magdalena Andersson. Vad hon går för vet vi redan. Hon kommer att öppna riksmötet med att ladorna är tomma, och sedan kommer skattehöjningarna som spön i backen. Kanske siktar hon på att slå sitt eget rekord på 46 nya skatter och skattehöjningar under sin tid som finans- och statsminister? Blir hon påmind om det, och att den typen av ekonomisk politik hämmar svensk tillväxt, vilket Sverige fick erfara när landet hamnade sist i hela EU efter åtta år av S-styre, kommer hon antingen att bli arg eller ta till med en lögn.
Som utrikesminister förväntas Morgan Johansson utses. Hans CV med fina titlar är långt, men prestationerna är få. Som justitieminister gjorde han sig mest känd som Sveriges främste twitterminister (i hårfin kamp med ministerkollegan Annika Strandhäll). Otaliga gånger lovade han att gängen skulle ”knäckas”. Men trots hans idoga flit på sociala medier pekade våldsspiralen bara uppåt. Morgan Johansson ska verkligen ta åt sig äran för att Sverige nådde topplaceringen med flest skjutningar i hela Europa. Nåväl, han kommer åtminstone inte vara ett okänt namn på kontinenten.
Som justitieminister lär Andersson utse Theresa Carvalho, socialdemokraternas rättspolitiska talesperson. Hon saknar juristutbildning, men är, som man skulle kunna säga, en person med hjärtat på rätta stället. När tragiska händelser fått medial uppmärksamhet har handhjärtan och kondoleanshälsningar blivit något av hennes specialitet. Utöver hennes politiska karriär har hon en bakgrund inom föreningar som Riksbyggen och Byrån mot diskriminering. Vilka juridiska kompetenser hon besitter är ännu inte avslöjat.
Lawen Redar är självskriven på posten som integrationsminister. Hon ansvarade för Socialdemokraternas idégrupp som skulle spåna på hur integrationen bäst skulle lösas. De kom fram till att befolkningen skulle blandas, med betoning på befolkningen. Tanken är att politikeradeln, sossarna, slipper. Det skulle vara ”patetiskt”, som Magdalena Andersson uttryckte sig. Och Lawen Redar själv slipper definitivt undan. Hon bor ju i Danmark.
Mikael Damberg är en annan som är självskriven, som finansminister. Han har redan lanserat sitt budskap: inga skattepengar ska slösas. Det tackar vi för, att även Socialdemokraterna har kommit fram till den självklara insikten. Frågan är bara hur de definierar ordet slöseri. Bistånd till islamistorganisationer anses tydligen inte som slöseri. Det gav Socialdemokraterna, via riksdagsledamoten Olle Thorell (S), ett tydligt besked om när han i förra veckan argumenterade för att Muslimska Bröderskapskopplade Islamic Relief ska återfå statligt bidrag, ett bidrag som M-regeringen har satt stopp för.
Försvarsminister blir Peter Hultqvist, vapenvägraren som nyligen föreslog att Sverige skulle skicka svenska militärflygplan till en krigszon för att hämta upp semestrande svenskar i Dubai. Det uttalandet talar för sig självt. Man skulle kunna säga att Hultqvist har stor potential att snabbt förvandla sin statsrådstitel från försvars- till krigsminister.
Sen måste också Miljöpartiet och Vänsterpartiet få sina ministerposter.
Nooshi Dadgostar lär i bästa fall bli biståndsminister, i värsta fall även handelsminister, eller en kombo. Och hej, vad det kommer att gå undan. Biståndet lär bokstavligen flyga ut ur statskassan. På Sida blir det ut med det nya och in med det gamla. Ibn Rusd och Islamic Relief får tillbaka sina statliga miljonbidrag redan innan riksdagen håller sitt första sammanträde.
Infrastrukturminister blir MP:s Daniel Helldén. Hela Sverige kommer att bli en enda stor cykelbana. Vilket kanske är tur. Bensinen kommer ändå att vara så dyr att bara de rika har råd att köra bil. Det är rättvis vänsterpolitik, kommer det att hävdas. Vill det sig väl, ur ett vänsterperspektiv, kan Helldén även få titeln migrationsminister och då blir det Welcome Refugee 2.0.
Och sen har vi den inför framtiden extremt viktiga rollen som utbildningsminister. Tja, där verkar Socialdemokraterna låta lotten få avgöra. Som när de utsåg Matilda Ernkrans eller Helene Hellmark Knutsson, ingen av dem hade ens en akademisk examen, vilket man skulle kunna tycka borde vara ett lägsta krav när man ska chefa för hela Sveriges utbildningar. Kanske blir det Anders Ygeman, som med nöd och näppe fick godkända betyg efter hans två år på social gymnasieutbildning, vilket på sin tid var den absolut lägsta gymnasiekursen man kunde välja. Däremot är det självskrivet att Skolverket får fortsätta ”utveckla” den svenska flumskolan.
Denna kompetens ska jämföras med dagens ministrar, som till exempel: statsminister Ulf Kristersson med civilekonomexamen från Uppsala universitet, finansminister Elisabeth Svantesson med ekonomie licentiatexamen från Örebro universitet och bakgrund som universitetslektor och doktorand i nationalekonomi, justitieminister Gunnar Strömmer med juristexamen från Uppsala och karriär som praktiserande advokat, utrikesminister Maria Malmer Stenergard med kandidatexamen i systemvetenskap och juristexamen från Lunds respektive Uppsala universitet, försvarsminister Pål Jonson, doktor i krigsvetenskap från King’s College London, med kandidatexamen från Georgetown University och masterexamen från College of Europe i Bryssel, dessutom med bakgrund som värnpliktad kustjägare, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut och gästforskare vid Natos försvarshögskola i Rom, migrationsminister Johan Forssell med civilekonomexamen i redovisning och finansiering från Handelshögskolan i Stockholm, samt bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa med kandidatexamen i företagsekonomi från samma lärosäte.
Kort sagt, vi kan förvänta oss en helt annan nivå om Socialdemokraterna vinner valet, en mycket lägre nivå. Värt att notera i sammanhanget är att även Magdalena Andersson har en civilekonomexamen från Handelshögskolan, som hon av sen valde att ”toppa” med studier i forna DDR…