Jimmie Åkesson bjuder upp Magdalena Andersson till samtal om samefrågan. Kontroversiellt kan man tycka. Att ge sig på samerna, Sveriges urbefolkning och det svenskaste av alla svenska kulturarv. Dessutom av en som alltid har påstått sig vara Sveriges främsta Sverigevän.
Men från ett sverigedemokratiskt perspektiv, och även för de övriga Tidöpartierna, är det ett genidrag. Vad han gör är att han tvingar Socialdemokraterna och Magdalena Andersson att på djupet diskutera hur ärlig och genuin deras socialdemokratiska politik egentligen är.
För vilken sosse, med den ena handen på hjärtat och den andra på partiboken, kan med uppriktighet säga att den ordning som råder idag är rättvis – där vissa, men inte alla, samer har exklusiv rätt över enorma landområden som staten äger? Tillhör man en sameby, vilket inte är en by i fysisk mening utan snarare en juridisk person vars tillhörighet man ärver, får man bestämma hur dessa marker ska nyttjas. Vissa samebyar har landområden så stora som halva Skåne. Med förfoganderätten följer också möjligheten att inskränka andra – staten inkluderad – från att nyttja marken för exempelvis fritidsändamål eller för landet viktiga infrastrukturprojekt, som utvinning av mineraler eller etablering av företag. Staten äger marken, men samebyarna bestämmer över den.
Det här tycker Jimmie Åkesson är fel. Han menar att det är odemokratiskt och orättvist gentemot övriga svenska medborgare. Att bevara den svenska sametraditionen och kulturarvet kan göras på annat sätt, utan dessa oproportionerliga privilegier som är förunnade några få tusen personer, menar Åkesson i en debattartikel i Dagens Industri. Han ställer Socialdemokraterna den öppna frågan: ”Vill Socialdemokraterna fortsätta att hålla fast vid en uppenbart skev fördelning av makt och rättigheter i norra Sverige, eller är man beredd att ta sitt ansvar och rätta till detta?”
Det hela kokar ner till att det handlar om att vinna röster. I Norrland är Socialdemokraterna det största partiet och Sverigedemokraterna det näst största. Om Jimmie Åkesson kan vända på den ordningen, så att SD blir större än Socialdemokraterna, är valet vunnet för Tidöpartierna. De norrländska distrikten har färre röstberättigade i förhållande till resten av Sverige, men eftersom Socialdemokraterna där når upp mot 40 procent i vissa områden, siffror som visserligen sjunker längre söderut i Norrland, är det oerhört viktiga röster för partiet.
Med största sannolikhet kommer Magdalena Andersson att tacka nej till en debatt i frågan. Hon har mer att vinna på att inte ta ställning. Gör hon det riskerar hon att förlora på alla fronter. Ställer hon sig på samernas sida framstår hon som om hon inte tror på sin egen politik, där solidaritet, gemenskap och likabehandlingsprincipen ska vara det centrala. Norrlänningar som traditionellt har röstat på Socialdemokraterna har anammat dessa värderingar. De uppskattar socialdemokraternas strävan efter att alla ska ha det lika bra – eller lika dåligt, som det i praktiken brukar bli med socialism. Om Andersson plötsligt uttryckligen skulle säga att socialdemokratins grundpelare inte gäller för alla – inte för vissa samer – lär misstron i väljarskaran bli stor. Och skulle hon, mot all förmodan, ta Jimmie Åkessons parti och hålla med om att samefrågan är orättvis, skulle den socialdemokratiskt troende akademikerskaran i övriga landet reagera starkt. Hon skulle för första gången få medierna emot sig. Den risken tar hon inte.
Den enda som kan, och som de facto har röster att vinna på att lyfta frågan om vissa samers rättigheter, är Jimmie Åkesson. Grattis, Jimmie! Det var ett genidrag att lyfta samefrågan. Även om det inte blir någon debatt kan SD mycket väl bli Norrlands största parti – tack vare modet att frågan lyftes.