Carl Eos: SVT/SR pumpar ut invandringspositiva budskap

Sedan oktober 2025 har SVT och Sveriges Radio publicerat minst 20 artiklar och inslag om enskilda personer som ska utvisas. Det visar den genomgång som Kvartal nyligen presenterat. Gemensamt för public service rapportering är den tydligt emotionella vinkeln. Ett förnamn i rubriken. En bild. Klasskamrater som gråter. Namninsamlingar och demonstrationer. Den juridiska bakgrunden, att personen saknar egna skäl för uppehållstillstånd, hamnar långt ner eller nämns i förbigående.

Under februari rapporterades om Maryam i Kista, Ece i Karlstad, Gabriella i Gävle och flera andra fall med samma dramaturgi. SR sände ett helt program med vinkeln att någon fyllde 18 år och blev utvisad. SVT skapade dessutom en temasida under begreppet tonårsutvisningar, ett politiskt laddat uttryck som saknar stöd i utlänningslagen.

Att berätta om enskilda människoöden är i sig inget fel. Problemet uppstår när nästan alla berättelser pekar åt samma håll och när den större kontexten saknas. Under samma period har rapporteringen om migrationens kostnader, integrationsproblem eller konkurrensen om jobb inte fått samma genomslag eller samma känslomässiga kraft. Helhetsbilden blir sned.

Kommersiella medier som Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen har full rätt att driva opinion. De får vinkla och kampanja. Det är en del av ett fritt medielandskap. Men public service har ett annat uppdrag. Enligt radio och tv lagen ska verksamheten vara opartisk och saklig. Kontroversiella frågor får inte behandlas ensidigt.

Migrationspolitiken är en av Sveriges mest omstridda politiska frågor. Om public service systematiskt skildrar utvisningar ur ett och samma perspektiv riskerar man att undergräva sitt eget förtroende. Det gäller oavsett vad man tycker i sak.

Detta blir särskilt allvarligt i ett valår. Public service finansieras med omkring tio miljarder kronor om året och har en unik ställning i det svenska medielandskapet. När rapporteringen i en central politisk fråga uppfattas som ensidig påverkar det inte bara debatten utan också tilliten till de institutioner som ska stå över partipolitiken.

Förtroendet är public service viktigaste kapital. Om det urholkas är det inte bara ett medieproblem utan ett demokratiskt problem. I ett valår borde kraven på balans och saklighet vara som allra högst.