Ända sedan Socialdemokraterna slöt avtal med Miljöpartiet hösten 2014 har sossetopp efter sossetopp försökt mörka vad det handlade om. Överenskommelsen gick ut på att MP skulle ge Socialdemokraterna makten, om S lovade att lägga ner kärnkraften.
På pappret, 2014, uttrycktes det inte så explicit. Istället blev det vackra ord om att Sverige ska bli ett ”globalt föregångsland för miljön”. Men målet, att kärnkraften skulle ”ersättas” med väderberoende elkraftsproduktion, eller förnybar el som socialdemokrater och miljöpartister föredrog att kalla det, fanns med – svart på vitt.
Det S och MP gjorde var en riktig fuling. Miljöpartiet hade säkerligen hoppats på en mer direkt formulering som att ”kärnkraften ska stängas”, vilket var ett av deras vallöften. Men det blev för hårdsmält för S, vilket talar för att det fanns en viss insikt om hur dyrt och vanskligt ett sådant beslut kunde bli för Sverige. I avtalet skrevs det därför in mer dunkla formuleringar om att säkerhetskraven för kärnkraftverken skulle höjas och avfallsavgiften likaså.
Vad man inte förmedlade var att överenskommelsen innebar miljardbelopp i både utökade investeringar och årliga kostnader för samtliga Sveriges kärnkraftverk. Med andra ord gjorde Socialdemokraterna, med berått mod, det omöjligt för de svenska kärnkraftverken att producera el till marknadsmässiga priser. På det sättet kunde S och MP låtsas att det var ”marknadskrafterna” som stängde ner kärnkraftverken. De var olönsamma, sa man sen efteråt.
Och så där har det låtit ända sedan dess. Stefan Löfven och sedan även Magdalena Andersson har gång på gång upprepat hur dyrt det är med kärnkraft. ”Vi ska ha mer el men inte kärnkraft. Det är för dyrt”, har vi hört Magdalena Andersson säga ett flertal gånger. Att det var de själva som såg till att fördyra och försvåra produktionen av kärnkraftsel låtsas man inte om. Nu när det är vinter och elpriserna ånyo sticker i höjden går socialdemokraterna unisont ut och skuldbelägger sittande regering. Det är Ulf Kristerssons fel att priserna är så höga.
Till och med Jimmie Åkesson, som än så länge inte har varit i närheten av den typen av beslut, ger sig sossarna på. ”Jimmie-priser” kallar de det, vilket är sossarnas desperata försök att än en gång tysta ner sitt eget ansvar i nedläggningarna av sex (av tolv) kärnkraftreaktorer.
I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att drygt fem år efter MP/S-överenskommelsen gavs Socialdemokraterna en chans att backa från sitt tidigare löfte om att stänga ner kärnkraften. I januari 2020 gick frågan till riksdagen. Med en enda rösts marginal fick Socialdemokraterna och Miljöpartiet som de ville, och nedstängningarna av två fullt fungerande kärnkraftverk i Ringhals var ett faktum.
På sin tid, 2014, reagerade till och med Aftonbladet över avtalet mellan Socialdemokraterna och MP. ”En riktigt slug överenskommelse” skriver Lena Melin. Uppgörelsen går ut på att ”kärnkraften ska avskaffa sig själv”, skrev hon och avslutar sin text med frågan vem som egentligen var vinnaren med uppgörelsen. Är det S eller MP, undrar hon. ”Både S och MP skulle jag säga”, svarar Lena Melin på sin egen fråga.
Men så fel hon hade. Så här, 11 1/2 år senare, vet vi vilka som vann. Det finns inga vinnare. Jo, möjligtvis Kina och alla dess bolag som Socialdemokraterna gav ovärderliga konkurrensfördelar framför produkter från de svenska bolagen som numera inte vet om det finns tillräckligt med el eller inte.
I Sverige, däremot, finns det bara förlorare efter sossarnas överenskommelse med MP. Allra mest svenska hushåll som nu sitter med elräkningar upp över huvudet. Och det är precis vad överenskommelsen var – det var huvudlöst av Socialdemokraterna att försätta Sverige i den situation som de har gjort, bara för att de skulle få regeringsmakten. Socialdemokraterna har visat gång efter annan att de inte tar ansvar för Sveriges bästa, de tar inte ens ansvar för sin väljarkår. De tar bara ansvar för sig själva, partitopparna, och sitt eget parti.