Näst efter att bygga sönder villaområden är tydligen längre sommarlov för riksdagsledamöter Socialdemokraternas viktigaste valfråga. Att rösta igenom lagstiftning som räddar Sverige från kriminalitet är inte prioriterat. Inte konstigt att folk tycker att sosse-adeln blivit verklighetsfrånvänd.
Det är anmärkningsvärt hur stor politisk laddning som plötsligt omger frågan om riksdagens sommaruppehåll. Förslaget att korta ledamöternas långa sommarlov har mötts av starka reaktioner, inte minst från Socialdemokraterna, som tycks betrakta förändringen som ett direkt hot mot både valrörelsen och demokratin i stort. Annika Strandhäll och Lena Hallengren rasar på sina sociala medie-konton.
Strandhälls och Hallengrens argumentation är svår att ta på allvar. Att hävda att ett minskat sommaruppehåll skulle äventyra det politiska arbetet bygger på föreställningen att riksdagen inte kan fungera under sommarmånaderna. Och att riksdagen tydligen inte är just det politiska arbetet i Sverige. Det stämmer dåligt med verkligheten. Vid upprepade tillfällen har riksdagen samlats även under sommaren när omvärldsläget eller inrikespolitiska frågor krävt det. Det har aldrig beskrivits som ett demokratiskt problem. Snarare är riksdagen av avgörande vikt för demokratin.
För många väljare framstår debatten som verklighetsfrånvänd. De flesta människor arbetar under sommaren, ofta med hög belastning och begränsade möjligheter till längre ledighet. Mot den bakgrunden är det svårt att förstå varför just riksdagsledamöters sommaruppehåll skulle betraktas som orubbligt. Uppdraget som folkvald är inte säsongsbundet. Det är ett helårsarbete med ansvar som inte upphör bara för att kalendern visar juni-juli-augusti.
När företrädare för oppositionen varnar för att valrörelsen skulle störas av ett kortare uppehåll signalerar det snarare ett märkligt synsätt på politiskt arbete. Politik handlar ytterst om att hantera samhällsproblem, fatta beslut och stå till svars inför väljarna. Om dessa uppgifter kräver närvaro under sommaren borde det vara självklart att anpassa sig efter det, inte tvärtom.
I stället riskerar försvarstalet för ett långt sommarlov att förstärka en redan utbredd bild av politiken som ett slutet system med egna regler, fjärran från den vardag som vanliga människor lever i. I en tid då kraven på ansvarstagande, tillgänglighet och handlingskraft är höga är det ett olyckligt signalvärde.
Sverige behöver folkvalda som är beredda att arbeta när det behövs, oavsett årstid. En politisk konflikt som kretsar kring rätten till maximal ledighet framstår därför som både felprioriterad och dåligt tajmad. Det som riskerar att skada förtroendet för politiken är inte kortare sommaruppehåll, utan intrycket av att de styrande sätter sina egna bekvämligheter före sitt uppdrag.
Strandhäll och Hallengren kan gott jobba. Något viktigare för svensk demokrati än riksdagens arbete är svårt att se. Visa där vad ni går till val på.