Sossarna kommer att gå till val om två saker. Det kommer att handla om rättvisa och om pengar. Inte om sina egna, utan om andra människors pengar. Rättvisa med andras pengar – det är sossarnas valstrategi 2026. Och, det är hårt arbetande människor som kommer att tvingas dela med sig mer av sina inkomster. Men det kommer inte att nämnas. Istället blir budskapet att skattesänkningar är skadliga och de rika måste bidra mer.
Men det var längesedan sossarna gick på de riktigt rika. Det gjorde de på 70-80-talet. Det blev kostsamt. De rika flydde. Företagen flyttade ut. Efter det införde sossarna undantagsbestämmelser för de riktigt rika. Var man stormrik slapp man undan skatt. Lärdomen var tydlig: gå inte på de som verkligen har pengar.
Istället är det nu medelsvensson som är ”de rika” i sossarnas värld. De som äger sitt boende, har banklån, bil och de som har månadsinkomst över 39 000 kronor – de ska betala mer till andra. Höjda inkomstskatter, höjda lånekostnader på grund av sossarnas idé om bankskatt, höjda bensinpriser, höjda elpriser och höjd fastighetsskatt. Det blir dyrt om Socialdemokraterna kommer till makten.
Men om detta kommer det inte att nämnas. Socialdemokraterna kommer istället att prata om orättvisor och föra en klassisk sosseklassdebatt där det underliggande största samhällsproblemet – massinvandringen – aldrig kommer att beröras.
LO-bossen Johan Lindholm har redan börjat. Han har hamrat ut att det är orättvist att 50 storbolagschefer tjänar 77 gånger mer än vad en industriarbetare gör. Att han själv tjänar 4-6 gånger mer än polarna på golvet är tydligen helt okej. På sin plats vore det mer intressant att höra LO:s syn på rättvisa när det gäller massinvandringen som LO så länge har vurmat för. Var det rättvist mot hans medlemmar? Om detta kan vi räkna med att Lindholm är tyst om.
Magdalena Andersson hakar på. Nyligen höll hon pressträff tillsammans med en fackpamp från Kommunal. Ämnet var äldrevården. Inte hur fasansfullt de äldre har det som numera riskerar – till stor del på grund av Socialdemokraternas oansvariga migrationspolitik – att våldtas, utan hur orättvis situationen är för personalen. De har det så stressigt. ”De hinner inte ens byta mensskydd”, meddelades det. Och det är regeringens fel som sänker skatterna. Att ansvaret för äldrevården ligger på kommunerna sades inte. Inte heller att det var Arbogas styre, som består av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet, som har dragit in söndagssteken för de äldre. Det gjorde de utan att lyfta den verkliga rättvisefrågan: Är det rättvist att de 230 pensionärerna på kommunens äldreboenden ska få en sämre ålderdom bara för att politikerna välkomnat och sagt ja till att försörja de 180 utrikesfödda som inte arbetar?
Annika Strandhäll vill också slå ett slag för ”rättvisan”. På X försöker hon ge sig in i en debatt om skatter och disponibel inkomst. Det går så där. Grundkurs i ekonomi fanns tydligen inte med på schemat under hennes frisörutbildning. Moderaternas Niklas Gillström lyfter att det är obegripligt att S vill höja en familjs ränteutgifter med drygt 5 000 kr/år genom S:s förslag om bankskatt. Strandhäll kontrar: ”Det är obegripligt att regeringen har sänkt skatten för Åkesson och Kristersson med 6 000 kr/månad”. Gillström svarar med två grafer från SCB som visar att samtliga grupper som arbetar har fått mer i plånboken under innevarande mandatperiod tack vare regeringens politik. Därefter är det tyst från Strandhäll.
Sossen Lawen Redar har länge låtsats-pratat om rättvisa. Hon babblar ofta att det måste ske ”materiella” förbättringar i Sverige. Annars är det orättvist. På sossespråk betyder det höjda skatter. Hellre straffa de som presterar och bidrar än att främja dem, är Lawen Redars och Socialdemokraternas synsätt. Lösningen är att alla i Sverige ska ha det lite sämre. Det är också därför sossarna kom på idén om tvångsblandningen. Det är bättre, och mer rättvist, att fördela samhällsproblemen som massinvandringen har fört med sig över alla och hela landet än på vissa ställen.
Sossarnas rättviseretorik är svår att anamma. S vill försämra och göra livet jobbigare och svårare för den fungerande gruppen i samhället, de som arbetar och sköter sig, istället för att fokusera och förbättra den delen som inte fungerar. Det vill S kalla för rättvisa. Obegripligt.