Gängens skräck, Petra Lundh, var nyligen med i SVT:s Agenda och förklarade att allt är finemang. Birgitta Sparf tvivlar.
Det är en ren plåga att se rikspolischef Petra Lundh intervjuas i Agenda. Jag har aldrig sett en myndighetschef som hon, alltid lika förtvivlad, bekymrad och orolig. Ständigt på gränsen till nervsammanbrott. Hon verkar väldigt instabil och skakig, tycker jag.
Hon tycks inte heller veta vad hon pratar om. Att programledaren Tomas Nordenskiöld talar om sprängningar istället för bombdåd är givet. Han jobbar ju på SVT och de vill inte peka ut kriminella ortenbor som bombmän, det vore att kränka utsatta grupper. Lundh är dock inne på samma linje, säger att ”Sprängningar sker normalt för att hota och skrämmas”.
Nej, Petra Lundh, sprängningar sker normalt för att få bort berg och oländig stenig mark för att bygga hus, vägar och broar och utförs av specialistutbildad personal. Bombdåd, däremot, är till för att hota och skrämmas. Read my lips: Bombdåd!
Dessutom bryr sig de kriminella ortenborna inte ett dugg om ifall någon skadas eller dödas vid bombdåden. Vill de bara hota och skrämmas kan de sända ett sms eller till brev till den det berör. Om de är läs- och skrivkunniga och kan uttrycka sig begripligt i skrift, vill säga.
Dessutom skyller hon som vanligt ifrån sig på alla andra. Det så kallade ”förebyggande arbetet” som alla talar om har fallerat. ”Här har kommuner och skolor ett stort ansvar!” gnäller hon.
”Skola och socialtjänst” är det magiska mantrat som Lundh ständigt upprepar. Det kanske hade varit bra om regeringen Kristersson varit extra tydliga och förklarat att hon utsetts som högsta chef för polisen, ingen annan myndighet.
En annan favorit hon alltid drar är ”civilsamhällets ansvar”. Jag antar att det är dig och mig hon avser här. Men jag har redan upprepade gånger förklarat för henne att jag har noll ansvar för gängkriminaliteten.
Det är politikerna som tagit hit de missanpassade ortenborna som har ansvaret, inte jag. Jag har heller ingen som helst ambition att befatta mig med dessa ortenbor privat. Dessutom är jag obeväpnad och oskyddad, får inte ens bära med mig en kniv om jag nu skulle vilja det.
Nej, att bekämpa den importerade gängkriminaliteten i orten faller nog tyvärr först och främst under ditt ansvar, Petra Lundh. Polisen, you know!
”Stackars människa!” tänker jag när jag plågar mig igenom intervjun. Huvudsaken var att det blev en kvinna – och hon blev offret!
Birgitta Sparf
Socionom, företagare och opinionsbildare