Magdalena Andersson anklagar Jimmie Åkesson för att fabulera och för att driva en ”politisk teater på högsta nivå”. Han är helt enkelt inte seriös, säger Magdalena Andersson i en intervju i SVT. Det är hårda formuleringar från någon som inte vågar prata om sin egen politik. För det är vad det handlar om. Jimmie Åkesson kritiserar Socialdemokraternas förslag om att befolkningen ska blandas. Det är en tvångsblandning, menar Åkesson. Det vill inte Magdalena Andersson kännas vid.
Annorlunda lät det i juni, när Magdalena Andersson intervjuades av Aftonbladet. Då var hon mäkta stolt över Socialdemokraternas nypåfunna politik att befolkningen skulle blandas. Något liknande hade inte Tidöpartierna, menade hon. Hon vill inte se ett segregerat Sverige, sa hon, och det är därför som Socialdemokraterna för fram ett konkret förslag på hur det ska lösas. Hon medgav till och med att befolkningsblandningen är ett omfattande arbete som kommer att ta tid, men lovade att sätta igång med det så snart hon har fått tillbaka regeringsmakten.
Då, i juni, rådde det ingen tvekan om hennes längtan efter att stuva om och flytta runt människor likt pjäser på ett schackbräde. Då skämdes hon inte över Socialdemokraternas så kallade integrationspolitik. Då var hon glasklar med sin politiska ambition.
Samma politiska övertygelse har vi även fått se och höra flera gånger sedan dess, både från henne och hennes S-kolleger. Dock har formuleringarna bytts ut. S-kollegan Lawen Redars uttryck, en förflyttning av befolkningen ”i en skala vi aldrig tidigare har sett”, stoppades snabbt undan. Den föll inte väl ut. Istället kom mer kluriga och efterhandskonstruerade förklaringar som att ”på nationell nivå har vi inga planer på att blanda befolkningen”. Underförstått att det är kommunerna som får göra jobbet, genom lagförändringar av detaljplaneringen och under hot om indragna statliga bidrag om nya hyreshus i villaområdena inte byggs.
I dagarna skrev även SSU-ordförande Moska Hassas att utvecklingen med ökat antal människor som lever i utanförskap ”måste vända” och att det måste ”börja i bostadspolitiken”.
Oavsett vilka ord Socialdemokraternas partiledare väljer att använda är det viktigt att ha i minnet de ideologiska skillnader som finns mellan Magdalena Anderssons och Jimmie Åkessons partier. Socialdemokraterna tror på en stor stat som har stort inflytande över befolkningen. Att bestämma var människor ska bo och tillsammans med vilka är inte en främmande tanke för en socialdemokrat. Det är helt i linje med deras politiska övertygelse. Att Magdalena Andersson förnekar en sådan ståndpunkt blir i sammanhanget bara löjligt. Det är lika illa som om Jimmie Åkesson inte skulle våga stå upp för att han vill ha minimal invandring.
För Magdalena Andersson blir det också än mer besvärande när det finns svart på vitt hur tvångsblandningen ska genomföras. Hyresgästföreningen, en närstående organisation till Socialdemokraterna som också valkampanjar för partiet, har tagit fram detaljerade planer på hur det ska gå till. Utredningen är både grundlig och omfattande. I princip är vartenda villaområde i Sverige kartlagt. Målsättningen är att alla välmående bostadsområden (410 stycken) ska formas om, från villaorter till ”trädgårdsstäder” som är Socialdemokraternas nya beteckning. Ut med villaområden – in med trädgårdsstäder.
Bara i Stockholmsområdet är planen att tio villaområden ska bli ”trädgårdsstäder”. Djursholm i Danderyds kommun är ett exempel på det. Med kartor har vartenda hus ritats in, och med röda huslängor mitt bland alla villorna visar man var hyreshusen ska placeras. På så sätt planeras antalet bostäder i Djursholm öka från dagens 1 100 till 2 600. Boendetätheten ska mer än fördubblas, och den S-optimala blandningen har satts till 60 % villor och 40 % hyreshus (flerbostadshus).
Mot denna bakgrund har vi god anledning att undra vem som egentligen fabulerar. Magdalena Andersson tar till lögnen för att hon vet att hon kommer undan med den. SVT och DN, de som fortfarande besitter det främsta tolkningsföreträdet för att avgöra vilket politiskt narrativ som är det rätta, skulle aldrig granska henne eller ställa henne till svars, och det vet hon. Därför kör hon hårt. Lögnen är Magdalena Anderssons starkaste vapen. Och kanske också hennes enda.