Nog är transfrågan komplicerad – men den är kanske det för att vi envisas med att göra den det? Detta frågar sig Linn Johansson Leinonen.
Under senaste tiden har jag ägnat mig åt att lyssna på debatter om trans, och huruvida transkvinnor (man till kvinna) ska tillåtas i kvinnors utrymmen. Frågan är å ena sidan komplex, å andra sidan väldigt enkel, beroende på vilken sida av debatten du är på. Ena sidan menar att kön och genus är samma sak, alltså att du för evigt är man om du är född till man, medan andra sidan menar att dessa saker är separata och att du kan ”tilldelas könet pojke” vid födsel, men att du ändå kan vara flicka. Som ni ser så är ena sidan av det hela betydligt mer komplex än den andra.
Vi kan se på den fysiska aspekten, där du med XY-kromosomer är pojke eller man rent fysiskt, och inget annat. Detta kan nog ingen gå emot. Debatten gäller huruvida det är kromosomer som avgör ditt kön, eller hur du känner dig inombords. En person i debatten har uttalat att om en grupp av människor blir tillfrågade vilka av dem som är kvinnor, så är det personerna som sträcker upp en hand som är just kvinnor. Jag köper inte detta alls. Transkvinnor kanske känner sig som kvinnor, men biologi är biologi och känsla är känsla, vi kan inte se dessa som likvärdiga.
Om jag går till ett badhus och står i duschen och en person med långt hår kommer in dit som helt plötsligt slänger fram en enorm penis så är det första jag tänker kanske inte att det är en kvinna med penis, nä, jag tänker såklart att det är en man. Personligen föredrar jag att inte byta om med män, faktiskt. Om jag skulle tävla på elitnivå och ligga på topplistan kanske jag inte blir så jäkla glad när en transkvinna som är byggd som en fullvuxen karl kommer och petar ner mig från pallen, oavsett om denna transkvinna har pattar eller inte.
Vi ser idag att antalet personer som ser sig själva som trans har ökat raketartat, men tror vi verkligen att alla dessa personer på riktigt är födda i fel kropp? Jag menar att vi inte föds i fel kropp, vi har däremot delar av vårt liv där vi kanske inte älskar hur vi ser ut och där vi känner att vi kanske skulle passa bättre i en annan. Vi säger inte till en person med anorexia att vi kan ge dem fettsugning så att de kan känna sig smalare, så varför ska vi då säga till en person med könsdysfori att de visst kan könsstympa sig? Båda tillstånden orsakar grav fysisk skada och risk för livet. Inte heller säger vi till personer som frivilligt vill amputera ett friskt ben att det bara är att lägga sig på operationsbordet. Det låter kanske som ett sjukt exempel, men det finns människor som känner dysfori om sitt ben eller sin arm och mer än allt annat bara vill kapa bort det.
När jag uttrycker detta får jag ofta höra att jag är transfob. Inte bara för att jag anser att det är en psykisk sjukdom att vara trans, men också för något så enkelt att jag vägrar se att transkvinnor är biologiska kvinnor. Jag har personligen ingenting emot personer som ser sig själva som trans, precis som att jag inte har någonting emot personer som har anorexia eller schizofreni bara för att de har ett psykiatriskt tillstånd. Jag kan till och med kalla en transkvinna för hon. Jag är inte rädd för transpersoner, jag hetsar inte och hatar inte transpersoner heller. Det jag däremot kommer att stå fast vid är att transkvinnor inte är kvinnor, då jag ser kön och genus som samma sak. Jag har ett hål sedan födsel så jag är en kvinna, du har en slang sedan födsel så du är en man. Svårare än så behöver det inte vara.
Jag vill inte neka transpersoner att få vård, men könsbekräftande vård är inte det rätta. Det är viktigt att ifrågasätta och att verkligen uttömma alla andra möjligheter innan vi tar oss till att ändra personers kroppar oåterkalleligt. Vi kan inte gå runt och ge pubertersblockerare till barn, vilket vi inte gör i Sverige vad jag vet (tack och lov), vi kan inte gå runt och säga till barn på förskolan att de kan vara födda i fel kroppar, och vi kan inte gå runt och uppmuntra människor att ge efter för sin dysfori. Trans finns och är en ytterst verklig åkomma, men den är otroligt mer ovanlig än hur det ser ut nu med dagens trend. Detta verkar vara på väg ner, men vi kan inte gå med på detta vansinne bara för att det kan komma att försvinna i framtiden. Tänk kritiskt, tänk smart!
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR