Den enes död, den andres bröd, brukar det heta. När Liberalerna kämpar med att vara just liberala och frihetliga passar Jimmie Åkesson på att marknadsföra sitt parti som frihetspartiet. Under parollen ”Ett tryggt, fritt, svenskt Sverige” ska Sverigedemokraterna gå till val 2026.
Även om Liberalerna inte konkurrerar om samma väljare kan just detta bli Liberalernas dödsstöt. För det SD gör är att de sätter strålkastarljuset på vad liberal står för och vad ordet i sig innebär. I en intervju i lördagens P1 Morgon klargör Jimmie Åkesson detta. Det innebär bland annat lägre bensinpriser och att ha möjlighet att använda sin bil, att kunna promenera orädd, att känna fysisk trygghet, att kunna bygga lättare och snabbare med enklare byggregler och, inte minst, att känna sig trygg på arbetsplatsen, i skolan och inför ålderdomen, säger han. Med tryggheten kommer friheten.
Sådana självklara liberala tankegångar och värderingar lyfter Liberalerna sällan. Istället har partiledaren Simona Mohamsson pratat om vikten av en ”blågul islam”. Visserligen är det en intressant debatt och säkert en viktig sådan för muslimer i Sverige, men egentligen är den helt onödig med tanke på att Sverige är ett sekulärt land där svensk lag alltid ska gälla oavsett trostillhörighet. Liberalerna hade kunnat göra det enkelt för sig genom att bara konstatera det. Istället blir eftermälet att Liberalerna vill efterfråga en större acceptans för islam bland svenska folket. Det finns mycket att säga om islam, men särskilt liberal är den inte. Bara där gjorde Liberalerna ett fatalt misstag.
Partiet bytte namn 2015, från Folkpartiet till Liberalerna. Frågan är: varför? För det nya namnet kräver sin uppgift, och där felar de betänkligt. Det senaste icke-liberala förslaget från Liberalerna är att de vill förbjuda bag-in-box-viner. Det är farligt, menar liberalerna – människor dricker mer. Vin på flaska är bättre, tycker de. Svenskar är med andra ord inte vuxna nog att ansvara för sin egen alkoholkonsumtion.
Fast värre är att Liberalerna anser att svenskarna inte klarar av att ta hand om sitt eget land. Liberalerna är det mest EU-vänliga partiet i Sveriges riksdag. De önskar mer överstatlighet och mer makt till icke-valda byråkrater i Bryssel. Hur det hänger ihop med tanken om att vara liberal får man nog vara en inbiten liberal för att kunna svara på.
Som liberal borde man även vara öppen och frihetligt sinnad. Men dagens liberaler tycks älska att utestänga och frysa ut. De gick gladeligen med på både Decemberöverenskommelsen (2014) och Januariavtalet (2019) med den gemensamma nämnaren att stänga ute Sverigedemokraterna. Deras röda linje mot SD står fortsatt kvar. Det fastslogs på partiets landsmöte i Karlstad i helgen. Liberalerna ska rösta för en borgerlig statsminister men kommer aldrig att gå med på att Sverigedemokraterna blir en del av en regering. Sveriges minsta riksdagsparti vill alltså diktera villkoren för det näst största – hur liberalt är egentligen det?
Liberalerna har bara sig själva att skylla för att de nu, med opinionssiffror på under 2 procent, är på väg ut ur riksdagen. De spelade bort alla liberala kort. De slarvade bort rollen som de självmant hade tagit på sig; att vara det parti som kämpade för människors frihet. De lämnade spelplanen helt öppen. För Sverigedemokraterna var det bara att sparka in bollen i öppet mål. Och det gjorde Jimmie Åkesson som nu meddelar att han och hans parti ska gå till val som Sveriges frihetsparti. När godheten fick gå före sakpolitik, förnuft och liberal ideologi var Liberalernas undergång given. Liberalerna tog inte bara ut målvakten – de satte hela laget på läktaren.