”White flight” är ursprungligen ett amerikanskt begrepp, och är fortfarande så amerikanskt att det inte har en accepterad svensk översättning. White flight innebär att vita flyr från bostadsområden när svarta flyttar in, med resultat att området ”tas över” av svarta. I och med samhällsutvecklingen här i Sverige ställer jag frågan: Kan samma sak ske på nationell nivå?
Det handlar om Sveriges demografiska framtid. En vision av denna framtid finns redan idag i Malmö. Sverige tredje största stad har eller kommer snart att ha en befolkning som till 60 procent utgörs av folk med utländsk bakgrund, och bidragsberoendet är massivt. Skatteintäkterna täcker bara hälften av utgifterna – resten kommer från det kommunala utjämningssystemet och lån. Malmö hade dött utan massiv hjälp. Med undantag av två mandatperioder har staden styrts av vänstern sedan 1919, och det finns inga tecken på att det kommer ändras.
Malmö är fast i en ond cirkel. Invandring och bidragsberoende gör det omöjligt att rösta bort vänsterns bidragspartier, med resultat att inga reformer är möjliga. Detta leder till att etniska svenskar och integrerade invandrare undviker staden, vilket förvärrar situationen. Särskilt judar flyr Malmö, och hälften har flytt de senaste tio åren.
Det är viktigt att notera att white flight inte handlar om rasism. Åtminstone inte i första hand. Snarare handlar det om de sociala problem invandring ofta för med sig. Välintegrerade invandrare bidrar inte till effekten, och flyr ofta själva andra invandrargrupper. Det finns också exempel på hur vita har varit problemgruppen, som när irländarna jagade ut de svarta från Manhattan på artonhundratalet.
White flight är ett bra exempel på en så kallad ”vältpunkt”, alltså då en trend blir självförstärkande efter att ha passerat en viss punkt och löper amok. När svenskar flyr ökar ju andelen invandrare i ett område. De flesta har inget problem med, säg, 5 procent invandrare, men vissa har det. Om dessa flyttar så ökar andelen invandrare till 10 procent, och då flyr även de som har problem med 10 procent. Snöbollen börjar rulla och växer sig större. Enligt en doktorsuppsats från 2015 så ligger den nedre gränsen så lågt som 3 – 4 procent.
I USA har vältpunkten för White flight oftast satts till en fjärdedel eller en tredjedel. Om den gränsen passerades blev ett område snart helt svart. Tanken att gränsen ligger på en fjärdedel eller en tredjedel är intressant här i Sverige, då det är ungefär där vi befinner oss på nationell nivå.
Sverige har redan idag betydande utvandring, även om invandringen självfallet är större. Mellan 2006 och 2022 var utvandringen ganska stabil, på ungefär 50 000 personer per år. Men 2023 hoppade den till 73 000, och 2024 till 86 000. Den största utvandrargruppen är svenskar, med 24 000 personer. Detta är långt mer än nästa utvandrargrupper, indier, med 4 000 personer.
Risken är alltså en ”malmöfiering” av Sverige. Vi korsar en vältpunkt där hela Sverige övergår i white flight. Etniska svenskar börjar emigrera, och invandringsrestriktioner blir omöjliga att införa då alltför många medborgare nu har invandrarbakgrund. Sverige blir sedan på fullt demokratisk vägen den ”Islamiska republiken Sverige”, och svenskarna (infödda och integrerade) en förskräckt och krympande minoritet i vad som en gång var vårt land.
Det finns skäl till att lugna sig. För det första är det betydligt svårare att lämna sitt land än att lämna sitt bostadsområde. Detta ökar förhoppningsvis kraven för att nå vältpunkten. Många av de invandrare som redan är här är dessutom välintegrerade, vilket betyder att de i mindre utsträckning eller inte alls bidrar till avskräckningseffekten.
Men om white flight på nationell nivå är möjligt, är Sverige den starkaste kandidaten i Europa. Massinvandringen är i sanningen ett intressant socialt experiment.
Jakob Sjölander
Följ Jakob på Substack HÄR