Det är synd om Ryssland. Källa: Vladimir Putin. Ryssarna är ju utsatta för rasism, mer specifikt russofobi. Folk verkar ha fått för sig att Ryssland är ett hot mot världsfreden bara för att landet under sin nuvarande regim invaderat Tjetjenien (1994), Tjetjenien igen (1999), Georgien (2008), Ukraina (2014) och Ukraina igen (2022), och ständigt skramlar med sina kärnvapen.
Dessa fördomar går långt tillbaka i tiden. Faktiskt ända till decennierna runt år 1500, då proto-putinister som Ivan den förskräcklige (vars namn egentligen borde översättas till ”Ivan den kramgoe och gullige”) påbörjade Moskvarikets expansion. Då var det en liten pluttstat bland många andra. Men genom att vara snäll mot alla sina grannar har riket de senaste femhundraåren vuxit till att bli det till ytan största på planeten. Ett utmärkt exempel på hur dygd belönas! Men samtidigt drar dygden till sig avundsjuka. Detta förklarar varför russofobin och anklagelserna om ”expansionism” fick sin början samtidigt som expansionen började.
Fördomarna mot det stackars Ryssland har varit märkligt ihärdiga. I femhundra år har Ryssland framställts som en despotisk förtryckarstat inriktad på erövringskrig, som bakåtsträvande, korrupt och alkoholiserat, och med en religion/ideologi som varit maktens verktyg. Vissa påstår att vi haft denna syn på Ryssland för att den överensstämt med verkligheten. Till dessa illvilliga och okunniga kritiker säger jag bara… Nu går vi vidare.
Att förstå vårt östra brödrafolk är mycket viktigt. För om vi har riktig tur kommer de snart hit för att inlemma oss i den fina storryska gemenskapen! Precis som ukrainarna är ju även vi svenskar egentligen en sorts ryssar, bara att vi glömt det och förletts av judiska nazister att tro att vi är ett självständigt land med egen kultur och historia.
Idag är det lite av en kliché att säga att ett land får den regering det förtjänar. Men som så många klichéer är det sant. Citat kan spåras tillbaka till Joseph de Maistres kommentar om Rysslands konstitution från 1811. Där går gränsen för min kunskap, men eftersom de Maistre talar om Ryssland utgår jag ifrån att han menade det i positiv bemärkelse. Ryssland är ju än idag ett välsignat land, med en stor flintskallig… Förlåt – rakad ledare som i valet 2024 fick 88 procent av rösterna. Där har vår egen ”Uffetuffe” något att lära!
Tyvärr har russofobin blivit alltmer vidspridd sedan den ”speciella militäroperationen” för att befria Ukraina från den ukrainska ockupation inleddes. Tyvärr verkar den speciella militäroperationen vara särskilt missförstådd av ukrainarna själva. Enligt en undersökning är Ukraina nu det land med lägst åsikter om Ryssland, och 89 procent påstår sig ha en negativ syn på landet.
Detta visar hur viktigt det är att Ukraina inlemmas i det klokare Ryssland. Denna ryska klokskap visar sig i hur Ryssland är det land med mest positiv syn på Ryssland – 84 procent. Det är nästan lika vanligt att ryssar gillar Ryssland som att ukrainare ogillar det. Men eftersom ryssarna uppenbarligen vet mest om Ryssland är det ju deras omdöme vi bör lita på.
Vi måste stå upp mot den antiryska rasismen på samma sätt som vi här i Sverige står upp mot all annan rasism. (Ja, förutom jude- och svenskhatet…). Om vi inte gör det kan det få den tragiska konsekvensen att de stackars ryssarna blir ledsna. De kanske till och med blir sura! Om vi påstår att de är våldsamma kanske de invaderar oss! Om vi påstår att de fifflar med vårt politiska system kanske de hackar oss ännu mer! Om vi påstår att Ryssland inte är någon demokrati så kanske Putin inte ens bryr sig om att hålla ett låtsas-val nästa gång!
Allt detta kommer Ryssland naturligtvis bara att göra i självförsvar. Samma självförsvar som gjort det till världens största land, och som det utövar genom att bomba ukrainska civila.
Jakob Sjölander
Följ Jakob på Substack HÄR