Den här jättelika målningen möts man av på Sturup, Malmö Airport. Den har hängt där sedan 2017, i snart åtta år. Enligt statliga Swedavia som ansvarar för flygplatsen är det meningen att den ska representera något ”nytt och oväntat”. Fast med tanke på att halva Malmös befolkning har utländsk bakgrund, varav en stor del från muslimska länder, kan målningen varken inspirera till något nytt eller anses som oväntad. Däremot provocerar den med sitt skönmåleri av ett kvinnoförtryck som numera är en vanlig företeelse i Malmö.
Malmö har styrts av Socialdemokraterna i urminnes tider. Det syns och det märks – inte bara på flygplatsen. På sociala medier slår nu deras kommunalråd Katrin Stjernfeldt Jammeh bakut. Hon är arg på Sverigedemokraternas Charlie Weimers ”Migrationskarta” som visar hur folkutbytet har fått genomslag – framför allt i Malmö.
Men så ser inte Katrin Stjernfeldt Jammeh på sitt Malmö. Hon vill istället hävda att Malmö visserligen är en blandad stad med ”alla världens språk”, men att det i sig inte skulle betyda några större problem. Malmö och samhället är inte alls på väg att ”gå sönder”, menar Katrin Stjernfeldt Jammeh i ett inlägg på Facebook. Det är ”en stad där människor möts, bygger, drömmer och formar framtiden tillsammans. En plats där olikhet är en självklarhet, inte ett hot.”
Fint… Men av det följer en rad givna följdfrågor: Vad är det för typ av stad och samhälle som Socialdemokraterna egentligen har byggt? En stad med näst högst arbetslöshet i Sverige, hög kriminalitet, 26 utsatta områden, parallellsamhällen och med en ekonomi körd i botten. Utan andra hjälpande kommuner hade Malmö haft slut på sina pengar redan i mitten av september – varendaste år. Vad är det för typ av framtid som Katrin Stjernfeldt Jammeh tycker är så fin? En problemfylld bidragsmagnet?
Tydligen är det så. Katrin Stjernfeldt Jammeh tycker inte att Malmö ska be om ursäkt för att ”de inte rättar in sig i ledet”. Tvärtom, betonar hon. Malmöborna ska vara stolta över deras ”öppenhet” och ”vilja att hitta lösningar”. Vilka lösningar som Stjernfeldt Jammeh syftar på kan man fråga sig. Är det hur man bäst slösar på andra människors pengar, på rosa enhörningar, ljudupptagningar på typiska Malmö-ljud, arabiska musikfestivaler eller fler heltidsanställda skatesamordnare och kommunikatörer och, framför allt, välkomna fler människor från väsensskilda kulturer med låg utbildningsnivå vars framtidsmöjligheter att bli självförsörjande bedöms vara obefintliga? Är det dessa lösningar som Stjernfeldt Jammeh föreslår? Eller är det bara finurliga och konstruktiva lösningar för hur man bäst pumpar staten och andra, mer ordningsammare, kommuner på fler och mer bidrag?
Det är en skam för hela Sverige hur illa skött Malmö är. Särskilt med tanke på stadens geografiska läge, på den bördiga jorden, på det förhållandevis milda klimatet och med en vägförbindelse till hela Europa. Men bortskämda, hyfsat arroganta Malmö-sossarna vägrar ta till sig kritiken. Statistik är inte relevant i sammanhanget, skriver Katrin Stjernfeldt Jammeh. Det måste istället handla om ”människosyn”.
Låt gå. Men vem är det egentligen som har en unken människosyn? Socialdemokraterna i Malmö skäms inte för en sekund för att de år ut och år in låter sig försörjas av andra. De ska visst be om ursäkt. De kan be om ursäkt till varenda en som har tvingats att skicka delar av sina ihoparbetade pengar till ett lättjefullt Malmö – som har, vilket de själva skriver, alla möjligheter i världen att på egen hand skapa något som ger välstånd och mervärde för resten av Sverige. Men se till att göra det. Bevisa att innebörden av Charlie Weimers Migrationskarta är fel, och att sosse-Malmö har rätt. Men till dess kan varje sosse i hela Malmö be om ursäkt. Det är det minsta vi kan förvänta oss.
Och förresten. Med på planet från Malmö till Stockholm sitter den fd Malmösossen Jamal El-Haj, numera den islamistiska vilden i Sveriges riksdag. Självklart sitter han i businessklassen. Men han har ju också gått i Socialdemokraternas bästa skola…i sossarnas Malmö.