S stoppar återvandringen – för sin egen skull

Flera kommuner vägrar samarbeta med regeringen för att öka återvandringen. Det gäller främst S-ledda kommuner – ofta just de kommuner som lever gott på andra kommuners invånare, som till exempel Malmö och Örebro.

S-kommunerna håller med andra hårt i sina bidragstagare, och därmed också i värdefulla miljoner, eller snarare miljarder, i kommunalt utjämningsstöd. Så rakt på sak är de inte, dessa socialdemokratiska kommunföreträdare. Men sannolikt är det där skon klämmer – samt att många av dessa bidragstagare röstar på just Socialdemokraterna.

Att Socialdemokraterna säger en sak på riksnivå och gör något helt annat i kommunerna verkar vara partiets nya giv. Partiledningen talar numera ofta om en ”stram invandringspolitik”. I Örebros årsredovisning för 2024 skryter S-kommunen om att andelen svenskar har minskat. Det mäts med ett index som är ett mått på ”hur homogen en kommun är”. Indexet har minskat sedan 2015, alltså har kommunen blivit mindre homogen, vilket Socialdemokraterna i Örebro lyfter fram som något positivt.

Samtidigt säger den socialdemokratiska partitoppen att segregationen i landet måste brytas. Kommunerna ska se till att människor flyttas runt mellan och inom kommunerna (ordet tvångsblandning får inte lov att användas fast det är just det som det handlar om), men till sina hemländer ska de inte få flytta.

Lawen Redar (S), Socialdemokraternas talesperson i integrationsfrågor, vill att statliga bidrag ska dras in för kommuner som inte förbättrar situationen för människorna i utsatta områden. Men lokalt låter det annorlunda. Frivillig återvandring ska inte presenteras som ett alternativ för dessa människor. Sedat Arif, kommunråd i Malmö, anser att frivillig återvandring ”riskerar att skada integrationen”. Det går emot ”våra intressen och vad Malmö står för”, skriver han i ett brev till regeringen. Exakt vad dessa intressen är framkommer inte. Men vi kan alla ana att det handlar om behålla både pengar och röster.

Ludvig Aspling, riksdagsledamot för SD och drivande i frågan, anser att kommuner som inte medverkar till att öka den frivilliga återvandringen ska få indraget statsbidrag. Vänstern anser att det är en horribel idé. SVT bjöd nyligen in Aspling till debatt med Örebros kommunstyrelses ordförande John Johansson (S). Det blev en sedvanlig SVT-debatt, 1-mot-2. Programledaren avbröt Aspling gång på gång, medan Örebrosossen fick tala till punkt varje gång.

Johansson påstod att Örebro inte har några större bekymmer med invandringen och förstod inte poängen med frivillig återvandring. Att kommunen har hög arbetslöshet och hög kriminalitet låtsades han inte om. Det är de äldre som blir fler, vill Örebro-S hellre lyfta som kommunens största bekymmer.

I sammanhanget är det värt att påminna om Anders Ygemans (S) ståndpunkt när Staffanstorp i maj 2022 vägrade följa statens krav på att ta emot flyktingar. Ygeman, då integrations- och migrationsminister, övervägde sanktioner mot kommunen. Han kallade Staffanstorps beslut ”en politisk cirkus” och sa: ”I Sverige följer man svenska lagar, det gäller även uppmärksamhetstörstande kommunalråd.” Man kan undra om Ygeman nu har ringt Örebro-kollegan John Johansson och upprepat dessa meningar.

Det stora asylmottagandet har kostat, och kostar fortfarande, Sverige enorma pengar. Det har också inneburit en social och kulturell påfrestning på samhället. Det tidigare lugna och trygga Sverige är långt borta. Det inser även Socialdemokraterna. Men där tar S-insikten slut.

Många av de som kom som flyktingar saknar utbildning. En stor del har inte heller läs- eller skrivfärdigheter. För dessa är chanserna att bli självförsörjande starkt begränsade. Att lära sig ett nytt språk utan grundläggande förståelse för vad ett verb eller substantiv är blir i princip omöjligt. För dessa människor kan återvandring vara det bästa, inte bara för Sverige och dess skattebetalare, utan även för individerna själva.

Men det mänskliga perspektivet vägrar Socialdemokraterna och deras kommunpampar att ta till sig. Partiets självbevarelsedrift väger tyngre än medkänslan för andra människors livssituation. I stället ska dessa människor hållas kvar av ett enda skäl: att det gynnar Socialdemokraternas maktposition.