Ett år före valet 2022 höll Magdalena Andersson ett installationstal som hon idag säkert har ångrat. Med kraftfulla ord skröt hon om att Sverige ledde den internationella kapplöpningen i den gröna omställningen. Det var ingen slump att Sverige springer i ”ledarklungan”, poängterade hon förnöjt. Det var tack vare den S-ledda regeringen som satsade miljarder på den nya gröna industrin och som skulle ge en koldioxidfri stålproduktion och batterifabriker (noterbart, pluralis). 700 miljarder var summan hon och hennes rödgröna regering ville ösa ut. En grön industriell revolution, kallade hon det för, och var smått lyrisk över de ”tiotusentals nya arbetstillfällen” som detta skulle ge.
Denna ofantliga summa, 700 miljarder, skulle inte komma direkt från staten utan staten skulle vara med att styra och möjliggöra att medel fanns tillgängliga även om marknaden indikerade att projekten var för riskfyllda. Med andra ord signalerade Magdalena Andersson att i de fall banker och andra privata investerare fegade ur, var det socialistisk planekonomi som skulle gälla:
”Då ska politiken kliva in. Jag vill inte vänta på att bygga upp en helt ny grön investeringsbank. Vi ska använda de banker vi har, och ge dem mod att låna ut, genom att staten tar en del av risken.” Var orden hon använde. Det var genom statliga kreditgarantier som hon skulle förmå bankerna att våga riska mer. Planen var enkel, skattebetalarna skulle ta smällen ifall de gröna satsningarna inte gick vägen. Och det var inte några småpotatisar Magdalena Andersson lovade ut om allt gick åt fanders:
”Jag talar inte om miljoner, jag talar inte om någon enstaka miljard. Jag talar om minst 100 miljarder kronor nästa mandatperiod! Jag vill se gröna investeringar i hela landet.” sa hon med emfas 2021 och som mottogs med ett stort jubel.
Jublade gjorde även den handfull personer som varken hade specialistkompetens i att bygga batterifabriker eller tillverka fossilfritt stål. Till detta glada gäng gav hon grönt ljus – i dubbel bemärkelse! De var en bunt riskkapitalister med brett kontaktnät inom PR och politiken som hade kommit på att det fanns massor av gröna pengar att hämta, bara man hade en företagsidé. Med de rödgrönas goda minne körde de full gas, helt riskfritt.
Vidare ville Magdalena Andersson att kommunalråden skulle svettas. ”Inte över utflyttning eller arbetslöshet. Utan över: hur snabbt kan man bygga bostäder, skolor, vägar och allt annat som hör utveckling till?” Hon drömde om ett helt land med ”svettiga kommunalråd”.
Fyra år senare har vi resultatet. Även om Magdalena Andersson inte satt vid rodret när ett av fartygen i flottan gick på grund, var det hon som satte kursen och gjorde flottan omöjlig att vända om. Batterifabriken gick i konkurs. Den största i svensk historia sedan Krüger-kraschen. Det koldioxidfria stålbolaget är på väg mot samma öde. Och visst fick Magdalena Andersson sina svettiga kommunalråd. Fast nu svettas de över skuldberg som har vuxit sig gigantiska, på vägar som står tomma, hus och skolor som ingen vill ha, järnvägar som aldrig kommer att användas samt groteskt fula industrilokaler.
För Bodens kommun, där Stegra ligger, har skuldberget på kort tid stigit från 88 miljoner (2017) till hiskeliga 4 miljarder. Skuldberget i kommunen växer för varje dag. Enligt Tobias Sundberg, gruppledare Moderaterna i Skellefteå, beräknas skulden ligga på 6 miljarder år 2028. Samma elände ser vi i Skellefteå, där havererade Northvolt ligger. Där är kommunskulden uppe i 7 miljarder. Kommunen har gått från att vara en av landets kommuner med lägst skuld till en av de med den högsta, i stenhård konkurrens med Boden.
Magdalena Andersson och Socialdemokraterna ville leka gröna hjältar. Det ledde till att skattebetalarna nu står i skuld. Är det någon som ska svettas är det Magdalena Andersson. Men det gör hon inte. Istället reagerar hon precis på samma sätt som hon gjorde i migrationsfrågan. När misslyckandet är ett faktum tvår hon sina händer. Det är en farlig blandning av ansvarslöshet och inkompetens, eller ”naivitet” som socialdemokrater hellre kallar det, som Sverige och svenskarna absolut inte har råd med.