Linn Johansson: Vänsterbliven borde vara en diagnos

Leder psykiska problem till vänsterpolitik, eller är det vänsterpolitik som leder till psykiska problem? Linn Johansson Leinonen undersöker.

Som jag talat om tidigare så har jag själv varit vänster, och under väldigt många år dessutom. Just på grund av min historia har jag en unik inblick i vänsterns mentala ohälsa och varför deras ideologi ofta härstammar från den offermentalitet som kommer med psykiatriska diagnoser. Handen på hjärtat tror jag aldrig att jag har träffat någon som är vänster som inte lider av ångest, depression, autism eller liknande, annat än någon äldre stofil som helt enkelt inte helt har accepterat att de vuxit upp.

Vänsterfolk lider som sagt av en offermentalitet, och det vet ju säkert ni också. Problemet med offermentalitet är att man inte själv kan se detta, utan ser att man själv kämpar hårt, men att man ändå inte kommer någonstans. Det här är också ett klassiskt fenomen som kommer med depressioner, att hjärnan lurar en till att tro att man är svag eller att andra tittar på en konstigt och dylikt. Det är väldigt typiskt generellt vid mental ohälsa.

Ni kanske ser hur människor från vänster tar illa vid sig för allt? Ja, det beror på samma mekanism. De tar allt som kritik för att deras mentala hälsa gör att de ofta har bristande självkänsla och tar för givet att alla menar illa när de egentligen inte gör det. Återigen, klassiskt vid depression och ångest. Sen har vi det faktum att varje ung vänstermänniska jag har träffat har problem med sin självbild. Självskada är vanligt bland dessa personer, vilket kan förklara varför de tror att det är en ypperlig idé att färga håret blått just innan en arbetsintervju, och sedan ta illa vid sig och hävda diskriminering när de inte får jobbet.

Jag har tidigare talat om att de ofta skriker så mycket för att de inte har något att komma med, men vi kommer även till det där med att de egentligen bryr sig oerhört mycket om vad andra tycker, vilket oftast beror på den där bristande självkänslan. Det är en samhörighets-grej, att man faktiskt ska vara så för att passa in. Högljudd betyder stark i deras ögon, att ingen får trampa på dem, men sanningen är den att de är svaga och att det får resten av oss att mest bli less och kanske tycka lite synd om dessa stackare. De vet helt enkelt inte vem de är och vad de själva tycker och känner, vilket är varför denna samhörighet är så otroligt viktig för dem.

Jag vet allt det här för att jag brukade vara likadan. Jag var vilsen och letade efter mig själv, utan att egentligen förstå att problemet hela tiden var i mig och sättet jag såg på världen. Det var synd om mig och alla andra var dumma. Jag kunde för mitt liv inte se att vad jag såg som att kämpa bara var att försöka sprattla och hålla mig ovanför ytan, när allt jag egentligen behövde göra var att börja simma i land. Jag har all respekt för att det är svårt, men ingen sa att det skulle vara lätt. Det svåra är att bryta sig loss från att vara ett offer och istället bli en överlevare.

Linn Johansson Leinonen (SD)

Student, politiker och samhällsdebattör

Följ Linn på Facebook HÄR