Socialdemokraterna vill att integrationen ska lämpas över på de välfungerande villaområdena. De säger inte så rakt ut, men S har bestämt att om de får makten 2026 ska nyanlända inte tillåtas bosätta sig i något av landets 180 utsatta områden. De nyanlända – som sannolikt kommer att bli betydligt fler om S regerar med MP och V – måste ju ha någonstans att bo, så följaktligen blir det områden där arbetslöshet, gängkriminalitet, klankultur och utomeuropeiska kulturer inte dominerar och råder. Det blir bostadsområden där folk varje morgon sätter väckarklockan, går upp, skjutsar sina barn till skolan, åker till jobbet, kommer hem, fixar middag, tar hand om sina barn och fostrar dem att göra exakt samma sak – som S vill ska ta smällen.
På flera ställen i Sverige har denna typ av tvångsblandning redan påbörjats. I t ex Malmö i ett nybyggt område som snabbt fick öknamnet Rosengård by the Sea. I Östersund sker det också. Det vittnar en person om på sin Facebook-sida där han beskriver hur det är att leva tvångsblandat.
För cirka sex år sedan köpte kommunen där han bor, Östersund, bostadsrätter i hans bostadsförening. In flyttade en nyanländ familj. Till en början var problemen ganska harmlösa. Det handlade mest om källsorteringen som blev fel och cyklar som felparkerades. Mannen berättar att han under sex års tid har försökt hjälpa och förklara, framförallt för kvinnan i det nyanlända hushållet. Han tog integrationsuppdraget på allvar, med andra ord. Men det mottogs mindre bra. På Facebook skriver han:
”Jag har varit snäll, vänlig, omtänksam. Aldrig visat irritation, men jag har sett på henne att hon alltmer upplevt mig som en övervakare som ständigt verkade lurpassa på henne och klandrade henne där i soprummet, när hon enligt mig lade fel.”
Från de nyanländas lägenhet hördes ofta otäcka bråk. Efter ett tag flyttade den nyanlända mannen ut, men kom ofta på besök och fler barn föddes. Det luktade ofta bränd matolja från lägenheten och grannarna försökte uppmärksamma kommunen på lukten av bränd matolja. Kommunen ville inte ens ta i frågan. Som svar fick de att de inte är ”sakägare”. Även räddningstjänsten kontaktades som upplyste att deras farhågorna var berättigade. 9 av 10 lägenhetsbränder uppkommer av brinnande matolja. ”Bränder i kök på grund av matolja trendar”. Men kommunen brydde sig ändå inte. Och mycket riktigt – lägenheten som kommunen upplåtit till invandrarfamiljen började brinna.
I en annan lägenhet i samma bostadsrättsförening som kommunen också hade köpt, blev ett nytt hem för en annan nyanländ familj. Den familjen hade med sig vägglöss från sitt hemland. Lägenheten fick saneras genom att vägglössen eliminerades i en stor kylcontainer placerad på bostadsföreningens innergård.
Det kan låta oskyldigt och självklart att de skötsamma och flitiga svenskarna ska ta hand om integrationen. De som har det bra ska väl ta hand om de som har det sämre – låter som en fin solidarisk tanke. Men sanningen är den att det är de skötsamma som ska tvingas städa upp efter Socialdemokraternas ansvarslösa migrationspolitik. Då bör också andra självklara frågor diskuteras och besvaras. För det kan väl inte vara så illa att Socialdemokraterna vill följa upp ett politiskt misslyckande med ett annat. Eller?
För det första; vad innebär tvångsblandningen i praktiken? Vad händer egentligen med ett samhälle när man ruckar på vardagen för de som bygger bilarna på grund av att de tvingas uppfostra de som bränner bilarna? Vad händer med de skötsamma familjerna som inte längre tillåts koppla av när de kommer hem efter en lång dag på jobbet? Istället ska de ständigt oroas för om deras barn kan råka illa ut på väg hem från skolan, känna obehag av att möta unga killar som rör sig planlöst i gäng, känna matoljan osa varje kväll, tvingas acceptera en tillvaro där sopor slängs på fel ställen, inte förstå vad grannarna säger och oroas över att hunden ska tugga i sig en köttbit som lagts på marken preparerad med glasbitar. Och framförallt ska de utstå synen av denna uppenbara orättvisa, en förnedrande attityd från samhället där vissa måste jobba och tjäna pengar för att få tak över huvudet och mat på bordet, medan andra inte behöver göra någonting.
Och vad innebär det här i längden, att de skötsamma varken finner lugn, trygghet eller tillit och hopp om att bli respekterad av statsmakten? Kommer dessa skötsamma fortsätta att bygga bilar? Nej, så klart inte. Socialdemokraternas idé om tvångsblandning, som stöds av bland annat Vänsterpartiet i Stockholm, kan på riktigt sätta punkt för Sverige som ett välfungerande välståndsland. Det kan låta drastiskt. Men de driftiga kommer att lämna. Så fungerar människan. Kvar står då Socialdemokraterna, och då är gruppen som bränner bilarna större än de som bygger dem. Det är inte hållbart, och det vet egentligen alla – alla förutom Socialdemokraterna.