Regerings metoder för att tvinga Somalia att acceptera att ta tillbaka sina våldtäktsmän har skapat ett vredesutbrott på vänsterkanten. Linn Johansson Leinonen ger sig in i debatten.
Två representanter från biståndsorganisationen Forumciv publicerade under fredagen en debattartikel i Dagens Nyheter. Lite kort kan jag berätta att DN är den första sida jag besöker när jag har idétorka och behöver ett ämne att skriva om, då debatterna i regel är så förbluffande idiotiska att jag inte riktigt vet om jag ska skratta eller gråta. Kort sagt hittar jag alltid ett ämne där.
Forumciv gråter krokodiltårar över att Sverige har ingått i avtal med Somalia för att de ska ta emot utvisade somalier från Sverige, och menar att biståndet ska gå till att utveckla länder mot det bättre. Med andra ord inte Somalia, som nog är bland de värsta platserna på jorden att bo på. Om jag fritt får tolka deras ord det vill säga. Jag har ingen aning, jag har aldrig varit i Somalia, och planerar ingen resa dit det närmaste århundradet i alla fall, men man kan ju tycka att det är en bra sak att de tar tillbaka sina egna rötägg.
Nu kan jag säkert låta kall här, den risken finns och den är jag villig att ta, men om vi ska ge bistånd så kan det väl ändå vara ett bistånd som hjälper oss på traven? Win-win. Jag bryr mig inte särskilt mycket om pengarna hjälper fattiga i tredje världen, och jag tror ärligt att de flesta egentligen inte bryr sig heller med handen på hjärtat. Det är godhetssignalering som gör att vänstern gråter över en mager femårig Abdul. Det är absolut synd, men jag kan verkligen inte säga att det håller mig vaken på nätterna.
Någonstans måste vänstern inse att vi inte kan ändra på andra länder eller kulturer om de själva inte vill ändras. Det har vi sett när USA har gått in och försökt styra upp en demokrati – det fungerar inte! Vänstern har kritiserat USA för just detta och sagt att de försöker tvinga på andra sin kultur. Men vad är det då vänstern vill göra med de demokratifrämjande biståndspengarna? Jag kan såklart ana att personerna bakom artikeln nog är någon form av röd. Eller ännu värre… miljöpartister. Nä, men skämt åsido, artikeln osar vänsteraktivism. Läs den, den är rolig.
Samtidigt går personer från Somalia ut och säger att de inte vill ha våra våldtäktsmän. Jag tror dem och jag sympatiserar, för jag vill inte ha DERAS våldtäktsmän heller. Om nu regeringen ska envisas med att ge bistånd så känns det ju toppen att det går till att skydda våra egna medborgare istället för att ta hand om ett land som inte har med oss att göra.
Tillbaka till artikeln. Författarna markerar tydligt att det är hyckleri av regeringen att kräva att civilsamhället ska hålla sig undan från att sponsra terrorister och våldsbejakare, samtidigt som de själva sponsrar ett korrupt land som Somalia. Det kan man ju tänka vid första anblick, men om man bara drar tankarna ett snäpp längre ut ur röven kan man kanske se att det är fullt logiskt. Om det är personer i civilsamhället i vårt land som sponsrar terrorism (och det finns gott om dem) så kanske vi inte vill ha just terrorbejakare i vårt eget land, för händer det i vårt eget land är det också vårt problem. Detta terrorbejakande kan komma att gå ut över svenska medborgare eller våra institutioner, vilket gör det till ett enormt problem. Bistånd till Somalia är faktiskt gynnsamt för oss.
Nu kanske ni tycker att jag säger den tysta delen högt. Skandal! Men helt ärligt, kan vi inte bara kalla en åsna för en åsna, alltså kan vi inte bara säga som det är och vad vi faktiskt tycker? Det här är något både högern och vänstern gör sig skyldiga till, att de vill lägga ett lager glasyr på en klump med skit innan de serverar den. Det är en symbolisk handling, för i slutändan förstår ju alla att det är en klump med skit när de går för att ta en tugga. Sverigedemokraterna är bättre på att säga som de faktiskt tycker, vilket jag uppskattar enormt i mitt parti.
Over and out. *mic drop*
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR