”Spräng Greta!”. Det var min första tanke när jag hörde om hennes senaste försök att bryta Gazablockaden. Människor har ju bara en extrakind att vända till om den första blir slagen, så någon gång får det räcka. Men den första tanken är långtifrån alltid korrekt, och lyckligtvis var israelerna snällare än mig.
Greta Thunberg är irriterande. Men hon är inte irriterande för att hon är framgångsrik. Tvärtom blir det allt tydligare att hon skadar både sig själv, palestinarörelsen och hela vänstern. Med all önskvärd tydlighet demonstrerar hon hela projektets uppmärksamhetskåthet, narcissism och dubbelmoral.
Begrunda exempelvis att Gazaflottiljen rensade ut alla hbtq-personer innan man lämnade Cypern. Detta efter protester från den muslimska kontingenten. Jag undrar vad Thunberg hade sagt om det var en vit heterosexuell man som föreslagit det.
Samtidigt förstår jag problemet – nog hade Hamaskompisarnas blivit mindre glada om en halv prideparad stormat i land i Gaza som om det vore D-dagen. Eller kanske mer precist så hade de blivit alltför glada, och deras enda förtretelse hade varit att det inte längre finns några höghus kvar i Gaza att kasta ned ”Queers for Gaza” från.
Det blir också allt tydligare att Thunberg och flottiljen inte är intresserade av att hjälpa Gaza. Exempelvis eftersom man tackat nej till flera erbjudanden om att leverera nödhjälpen på andra sätt, bland annat från påven. Om man accepterat denna pragmatiska lösning hade man ju missat rampljuset och uppmärksamheten.
Men det fanns ytterligare ett skäl till detta nej: flottiljen hade ingen hjälp att leverera. Tydligen var de flesta båtar tomma eller nästan tomma. De var åtminstone inte packade med vapen. För övrigt så levererar Israel nu 300 lastbilslaster med förnödenheter till Gaza per dag – långt mer än de 45 småbåtar som Gazaflottiljen bestod av hade klarat, ens om man försökt.
Det som förargar mig och många andra med Thunberg och palestinavänstern är den uppenbara fientligheten mot allt som den västerländska civilisationen står för. Men just att denna fientlighet är så uppenbar gör den mindre effektiv. Vi bör inte utgå ifrån att sådana här jippon har den avsedda effekten att vända den västerländska opinionen mot Israel.
Ett bra skäl att tro detta är att det idag (tyvärr) främst är högern som skriver om Greta Thunberg. Det finns en märklig (eller inte alls märklig?) tystnad på vänsterkanten, bortom de mest pliktskyldiga omnämnanden. Hyllningsrubrikerna från 2019 syns inte till.
Dagens nyheter verkar inte vilja kännas vid sin tidigare chefredaktör. I en av få artiklar om händelsen rapporteras dock att de tillfångatagna aktivisterna från Gazaflottiljen har ”förhörts i timmar utan mat och vatten”. Jag vet inte hur många timmar det handlar om, men jag misstänker att de gisslan som fortfarande hålls av Hamas har det värre.
Intressant nog ska samma aktivister också ha börjat hungerstrejka! Kanske i protest mot att de inte fick någon mat? Eller att maten inte var god nog? Eller inte vegansk? Eller för att judar aldrig kan tillåtas göra rätt, hur de än behandlar sina fiender?
Så jag erkänner det felaktiga i min önskan att spränga Thunberg och hennes Gazaslödder. Avbryt aldrig din fiende när hon gör ett misstag, för att parafrasera Napoleon. Särskilt inte genom att spränga henne och göra henne till martyr.
I slutändan vore det också lite väl hårt att spränga den unga fröken. Greta Thunberg må vara en narcissist, en hycklare och en idiot – men just att hon är en idiot bör få oss att välja förlåtelse. Särskilt som hon gör en sådan nytta för världen genom att ge israelerna en chans att visa sin generositet, och kontrastera sig till Hamas.
Länge leve Greta!