”Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.” Så skrev Lawen Redar i sin rapport från 2023 när hon hade fått i uppgift att ta fram ny S-politik för att komma till rätta med Sveriges problem. Hennes förslag: tvångsblanda befolkningen genom att bygga hyresrätter i välfungerande villaområden.
Till en början stod hon på sig. Hon försvarade sin idé och menade att det fanns anledning att vara ”djupt självkritisk”. Då var hon öppet kritisk både mot sig själv och sitt eget parti. Men när kritiken blev massiv backade hon, och hävdade att partiets förslag om att blanda befolkningen aldrig handlat om tvång.
Nu tar Lawen Redar ny sats i sin nya roll som Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson. Denna gång uttrycker hon sig annorlunda, men innebörden är densamma. Det är fortfarande staten, eller som socialdemokrater hellre säger; det är ”samhället” som måste göra insatser för att ”bryta utanförskapet” och skapa en ”ny samhällsgemenskap”. Det kan inte tolkas på annat sätt än att det handlar om tvång.
Med lag ska socialdemokraterna nytt land bygga. Noterbart är att Lawen Redar säger att det handlar om en ”ny” samhällsgemenskap som de vill skapa. Det är alltså ett nytt samhälle som Socialdemokraterna vill åstadkomma.
För att det ska kunna ske vill Lawen Redar att integrationspolitiken ska ändras. Den har varit ”alldeles för liberal under alldeles för lång tid”, säger hon. Och det vet hon efter att ha besökt alla landets utsatta områden. Hon har i princip träffat alla, låter hon hävda, och förstått att de talar dålig svenska och har det materiellt sämre än många svenskar. Anmärkningsvärt är att det krävs fysiska besök på alla 59 orter som polisen har på sin lista över ”utsatta områden” för att en ledande socialdemokratisk politiker ska förstå att det ligger till på det viset. Nu känner hon att hon har ”bevittnat en materiell och språklig eftersatthet som vi inte kan acceptera i Sverige”.
Nåväl, bra att polletten har trillat ner, även hos vänsterns största parti – att det är socialdemokraternas politik som har skapat denna misär i Sverige. Men Socialdemokraterna fick i alla fall det de behöver: ekonomiska klyftor att prata om. Sverige var tidigare ett mer homogent och rikt land. Nu har arbetslöshet importerats, och debatten om ojämlikhet kan fortsätta. Som S-representant får man ta det dåliga med det goda, eller rättare sagt, man tar hit det dåliga för att upprätthålla det som man anser är det goda – sin egen politik.
Misären ska hon nu fixa genom ”integration”. Men inte den integration som vi andra skulle tycka vara rätt och riktig, det vill säga att man lägger ansvaret på individen. Den som kommer till Sverige har ett eget ansvar för att integreras i den befintliga samhällsgemenskapen. Nej, så resonerar inte Socialdemokraterna och Lawen Redar. De menar istället att ”integration ska innebära att människor som invandrar till Sverige ska komma ikapp den inhemska befolkningens materiella, sociala och språkliga standard.” Det vill säga att det är statens ansvar att så sker. Tvångsblandning är så klart en del i detta. En annan är mer bidrag så att den materiella standarden ökar, och ökade statliga resurser till invandrarna – vilket i sin tur innebär att vi andra måste betala mer.
Vidare säger Lawen Redar att ”segregationen är så pass alarmerande att den utgör ett existentiellt hot mot den svenska samhällsgemenskapen och den solidaritet som krävs i befolkningen för att upprätthålla en välfärdsstat”. Det i sig är, menar hon, ”en grogrund för rasism”.
Där kom det. Vi andra måste, av ”solidaritet” gentemot de som valt att invandra till Sverige, acceptera ytterligare förändringar av våra bostadsområden och våra liv för att rädda Sverige och välfärdsstaten. Ett slags utpressningsförfarande. Bereder vi inte mer plats i våra trygga bostadsområden och betalar vi inte mer i skatt för att ge dessa invandrade personer en ökad materiell standard, så faller hela den svenska välfärdsstaten.
Lawen Redar avslutar sitt anförande på presskonferensen med att säga: ”Vi tror på en öppen svenskhet, att man kan bli en del av en ny samhällsgemenskap”. Där kom det igen. Den samhällsgemenskap som majoritetsbefolkningen i Sverige har och har skapat under generationer, den duger inte. Den ska bort och ersättas med en ny. Precis som Socialdemokraterna i alla årtionden har jobbat. Allt ska förändras. Hela tiden. Gång på gång. Det är så sossarna upprätthåller sin existens.
.
