Om inget händer med opinionssiffrorna kommer Socialdemokraterna att vara tillbaka vid makten och härligheten om ett år. Men denna makt och härlighet kommer att vara beroende av att de tre stödpartierna kan övertalas att stödja snarare än stjälpa.
Särskilt viktigt är detta i Sveriges stora ödesfråga, invandringen. Skälet till att det går så bra för Socialdemokraterna i opinionsläget är deras framgångsrika pudlande. Partiet är nu tydligt med att invandringen ska minska, och man har kommit undan med att påstå att det alltid har varit avsikten.
Men detta gäller inte för stödpartierna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. Dessa håller surmulet tyst i frågan – de vet att invandringsentusiasm inte är en valvinnare. Men de har inte tagit avstånd från politiken. Frågan blir då vilken politik en Socialdemokratisk regering kommer att föra i praktiken.
Tidöregeringen har (i skrivande stund) misslyckats att få ned invandringen. Vissa förändringar har skett – asylinvandring har minskat, men ersatts av anhöriginvandring och fusk med arbetskraftsinvandringen. En stor del av dagens invandrare är också från Ukraina, snarare än Mellanöstern. Det är ändå ett faktum att det 2024 kom 116 000 människor till Sverige, mer än två tredjedelar av krisåret 2015. Det är ett år kvar till valet.
Kommer vänstern lyckas där högern misslyckats? För det första vore det svårt för Socialdemokraterna att minska invandringen – både politiskt och praktiskt. Det är en tung strid som man gärna undviker.
För det andra är det oklart om Socialdemokraterna ens vill försöka. Många Socialdemokrater är väl medvetna om invandringsmisslyckandet, vilket förklarar omsvängningen, men inte alla. Fortfarande hörs idéer om att invandringen ”egentligen” är lönsam för Sverige – ta tankesmedjan Katalys’ rapport från tidigare i år. Att man ännu 2025 fortsätter att hävda det visar hur starkt önsketänkandet är.
För det tredje tjänar Socialdemokraterna på invandringen. Idag består partiets kärnväljare av tjänstemän ur medelklassen i kombination med invandrare. Partiet är knappast blint för att fortsatt demografisk förändring gynnar det, och att inskränkningar hotar kärnväljarna.
Att göra slut på massinvandringseran skulle kräva en enorm kraftansträngning. Det är tveksamt om Socialdemokraterna har vare sig vilja och kraft. Sannolikt skulle en eventuell Andersson-regering 2026–2030 följa Stefan Löfvens mönster från 2018–2022, alltså inaktivitet i kombination med retoriska och symboliska reformer. Den skarpa tonen mot invandringen kan bli kvar, men den praktiska politiken lär bli det första som överges i regeringsförhandlingar nästa år.
Socialdemokraterna blir nog bara glada att skänka bort den.
Jakob Sjölander