Allt började med att jag skrev en artikel i vilken jag kritiserade Margot Wallströms fördomsfulla påståenden om Charlie Kirk. Jag menade att det var olämpligt att en tung före detta minister alls kommenterade en nyss mördad mans politiska åsikter. Men sen dess har jag inte kunnat sluta tänka på Margot. Jag vill verkligen bjuda henne på middag.
Margots starka känslor avseende Kirk intresserar mig. Jag började undersöka vad hon sagt om andra debattörer. Det visade sig att hon bett Jordan Peterson ”krypa tillbaka under sin sten” och skrivit att Alice Teodorescu Måwe har ”noll medmänsklighet”. Min avsikt är inte att göra detta till någon tävling om vem som säger och skriver värst saker. Säkert har motsvarande otrevligheter riktats mot den före detta utrikesministern. Jag bara noterar att Margot ofta har svårt att dölja sin ilska och sitt förakt för debattörer, politiker och författare med högeråsikter.
Vi ska ju motverka polariseringen. Det är, om jag förstår saken rätt, den stora debatten för tillfället. Jag är en ganska lugn, sansad och trevlig person. När folk är arg på mig i politiska sammanhang är det i regel för att de tycker att jag borde vara på något sätt mer arg eller upprörd.
Kanske skulle det vara till nytta om jag och Margot går ut och tar en trevlig middag? Så får vi tid att prata lite. Det finns säkert mycket hon vill veta om konservativa personer. Jag kan bidra med att sätta ett ansikte på det onda högerspöke som jag föreställer mig att hon målar upp. Som småbarnfar får jag sällan tillfälle till långa middagar på restaurang. Istället får jag nöja mig med jobbluncher. Kanske kan Margot och jag besöka någon bistro på Södermalm? Blåmusslor till förrätt och en opretentiös men god köttbit till huvudrätt? Lite vitt vin eller belgiskt öl följt av en flaska rött?
Jag har träffat många personer med politiska vänsteråsikter. Förmodligen fler än vad jag träffat motsvarande till höger. Det har också förekommit att personer med vänsteruppfattningar tagit avstånd från mig när de förstått att jag är till höger. Allt från uppsatshandledare till kollegor, från arbetsgivare till flickvänner. Däremot kan jag inte minnas att jag någonsin avvisat en person på grund av politiska uppfattningar hos denna.
Så jag lever med bilden att det är vänstern som inte klarar av att se högern i ögonen, som inte kan se människan. Men jag är öppen för att jag har fel. Kanske är det en personlighetsfråga. Oavsett vilket så kan det aldrig vara fel att vi försöker motverka polariseringen här och nu. Inte genom att påstå att den andra inte får ha sina värderingar utan genom att mötas trots värderingarna.
Så det här är en inbjudan till en middag med mig. Säkert kan jag och Margot ge varandra nya perspektiv.
Carl Eos har gett ut romanen Utanförskap – En berättelse om främlingar under pseudonymen Teodor Gustafsson.