Hur kommer en rödgrön migrationspolitik se ut efter en eventuell rödgrön valseger 2026? Ett sådant regeringssamarbete skulle bestå av tre partier som står för liberaliseringar och ett fjärde, Socialdemokraterna, som verkar lida av någon sorts kognitiv dissonans. Tomas Brandberg undersöker
I riksdagen har det en tid rått en sorts borgfred i migrationsfrågan sedan Tidö-regeringen tillträdde. Socialdemokraterna, som under många år lidelsefullt och frenetiskt försvarade öppna gränser, har under innevarande mandatperiod hållit förvånansvärt låg profil i beslut som rör migration. Det mesta som regeringen har lagt fram i samarbete med Sverigedemokraterna har Socialdemokraterna släppt igenom utan nämnvärd debatt.
Det är förstås inte dåligt i sig, men samtidigt är det ett rekord i grenen politiskt lappkast. För snart två år sedan kom ett halvt erkännande om att ”Socialdemokraterna har misslyckats med sin integrations- och migrationspolitik”, vilket genast följdes av det direkt lögnaktiga påståendet att Socialdemokraterna ”alltid” hade stått för en stram migrationspolitik. Sen är det bara att räkna mandaten. Ifall både Tidö-partierna och Socialdemokraterna väljer att vara de vuxna i rummet så kommer migrationsfrågan svalna en tid framöver.
Men vi får väl se. Även om socialdemokratins vänsterfalanger (exempelvis SSU och ”Tro och solidaritet”) inte ligger i öppen konflikt med sin partiledning så vet vi att dessa organisationer egentligen står för något annat. Detsamma gäller många lokalföreningar.
Jag satt själv i Borås kommunfullmäktige den 21 augusti när en interpellation om den demografiska utvecklingen togs upp. Direkt är självaste kommunstyrelsens ordförande Ulf Olsson uppe i talarstolen och understryker med all önskvärd tydlighet att migration utgör lösningen på sjunkande födelsetal. Så mycket för den alltid strama migrationspolitiken.
Man bör känna till att sossarna är experter på att kommunicera olika budskap till olika väljargrupper. Det partiledningen (och delar av LO) vill göra nu är att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna genom att signalera ”ansvar” i migrationsfrågor. Ett försök att avväpna Sverigedemokraterna genom att kopiera deras politik.
Men jag vet ju att många socialdemokrater inte tror på detta själva, jag hör ju hur de uttrycker sig. De har engagerat sig i partiet för att de kände ett förtroende för Mona Sahlin, Stefan Löfven och deras ”antirasism” och har sedan gjort karriär genom att kritisera SD. Och det blir ju minst sagt en trovärdighetsfråga när man, till stor del, tar efter den politik som tills nyligen avvisades med förakt.
Som hämtat ur en roman av George Orwell.
Lyssna sedan på Anders Lindberg, Aftonbladets chefradakör och de facto socialdemokratisk ideolog som i TV4 säger att:
”Tittar vi på flyktingmottagandet idag, det är för lågt, invandringen är för låg om vi tittar på liksom välfärd och näringsliv och såna här saker …”
För låg? Snarare är återvandringen för låg.
Om vi nu utgår från att Anders Lindberg som vuxen människa tar sig själv på allvar så har han inte lärt sig något alls sedan flyktingkrisen 2011-2015, en kris han för övrigt själv var med om att framkalla. Enligt vänstern och Anders Lindberg är människor som myror som friktionsfritt kan stoppas in i systemet för att på sikt generera vinster. Denna modell har praktiserats i Sverige och grundligt vederlagts. Det slutar med att majoritetssamhället betalar för sin egen välfärd och migranternas. I synnerhet gäller detta om migrationen utgörs av flyktingar som inte är rustade för den svenska arbetsmarknaden.
Så långt socialdemokratin. Deras politik kan väl i ärlighetens namn sammanfattas som oklart läge. Vad gäller Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet så är beskeden desto tydligare. Dessa står inte (!) bakom något paradigmskifte i migrationspolitiken, varken i sin retorik eller i sina ställningstaganden i riksdagens omröstningar. En snabb blick på Miljöpartiets policydokument bekräftar att det bara handlar om liberaliseringar. Detsamma gäller faktiskt den vänsterorienterade fackföreningen TCO, vars ordförande Therese Svanström verkar föra någon sorts kamp för en återgång till icke fungerande liberal asylpolitik. Hon anser på fullt allvar att den hotande systemkollapsen 2015 är värd att upprepa.
Frågan vi ska ställa oss är följande: Hur kommer en rödgrön migrationspolitisk politik se ut efter en eventuell rödgrön valseger 2026 med tre partier som står för liberaliseringar och ett fjärde, Socialdemokraterna, som verkar lida av någon sorts kognitiv dissonans? Addera för övrigt påtryckningar från media, vars track record i migrationsfrågor är direkt förfärligt.
Det är ingen liten fråga. Inget annat politikområde har på samma sätt som migrationspolitiken stöpt om samhället i grunden. Och på inget annat område har proffspolitiker kört över vanligt folk med hjälp av diverse partipolitiska låsningar och usel medial bevakning. Så vi har all anledning att vara uppmärksamma och dessutom kräva tydliga besked inför valet 2026.
Tomas Brandberg
Teknologie doktor & politiskt sakkunnig hos Sverigedemokraterna