Israel vinner igen och igen på slagfältet, men i propagandakriget har Hamas övertaget. Kommer det att räcka? Detta frågar sig Linn Johansson Leinonen.
Ja, visst låter det helt absurt? Obscent rent utav? Att Israel, med all dess militära makt och kapacitet, alla sina resurser, och en befolkning bestående av ett folkslag som innehar 30 procent av alla nobelpris, ska kunna vara David i det här scenariot?
Det är inte bara för att David var det historiska Israels mest kända konung. Ni ser, skillnaden mellan Israels makt och Hamas är att Israel må ha stora resurser, men Hamas har hela omvärldens omtanke. Terrororganisationen Hamas är således i en mycket bättre position i kriget då de inte har ögonen på sig överhuvudtaget, och de har ett frikort från omvärlden till att leva rövare utan konsekvenser.
Mellan 7 oktober 2023 och 31 december samma år ökade antisemitiska hatbrott med nästan fem hundra procent jämfört med samma period året innan, enligt BRÅ. I en stor andel av dessa fall fanns det en direktkoppling mellan kriget i Gaza och brottet i fråga. Nu är detta inte en krönika där jag ska rabbla statistik då det endast kommer att leda till en vägg av torr text fylld med bevis på hur saker har utvecklats i världen sedan massakern, men detta ger en god bild av hur illa det var redan då.
Judar runt om världen får Molotov cocktails kastade på sig, blir misshandlade på öppen gata, mördade mitt i ljusan dan, utslängda ur flyg innan avfart, får hatfulla meddelanden på matförpackningar av serveringspersonal, och mycket, mycket mer. Hatbrotten fortsätter att välla in hos polisen, men väldigt lite görs. Allt fler stater kapar handel med Israel, eller andra liknande åtgärder, i vad som ska vara solidaritet med palestinierna, men som i slutändan inte gör något annat än att gynna den bestialiska dödssekten Hamas.
Nu har även svenska regeringen tagit ställning för att driva frågan i EU-parlamentet angående att kapa handeln med den enda judiska staten, men samtidigt kommer inga tydliga krav på Hamas. Det nämns i förbifarten att Hamas måste släppa gisslan, men var är kraven? Var är ilskan? Var är sanktionerna? Varför tittar vi på den enda demokratiska staten i Mellanöstern och sanktionerar den, när vi kan sanktionera terrorister som hatar västvärlden, kvinnor och homosexuella?
I media runt om världen tas Hamas siffror som guds ord, och sprids som löpeld i löpsedlar och rubriker. Detta är alltså samma Hamas som skurit av kvinnors bröst, avfyrat vapen in i kvinnors underliv, lemlästat föräldrar framför deras små barn, våldtagit alla de kunnat komma över, och bränt spädbarn levande i deras sängar. Ja, den Hamas. Är det bara jag som får en kväljningskänsla i strupen av att läsa detta? Är det bara jag som äcklas över hur dessa mänskliga djur firat den blodigaste massakern på judar sedan förintelsen?
Istället för att granska terroristerna så granskas Israel för folkmord och krigsbrott för deras försvarskrig. De jämförs med folkmordet i Rwanda. Jag syftar alltså på folkmordet där 800 000 personer slaktades med knivar och machetes under en period som endast varade i tio månader. Världen jämför alltså ett krig där ena parten slåss i tätbebyggt område mot en terrorgrupp som använder civila som mänskliga sköldar – och ändå bara dödat dryga 65 000 människor på snart två år – med en bokstavlig slakt på civila där nära en miljon människor mötte sin skapare på mindre än ett år. Hur är detta rimligt?
Så för att dra ihop trådarna jag kastat ut än så länge så har Hamas med deras ”Pallywood” lyckats ena världen till att hata demokrati och att älska död och martyrskap. Israel kommer garanterat att avsluta detta krig med att få bort Hamas från makten och att gisslan kommer hem, levande eller döda, men de har förlorat massivt i publicitetskriget. Även om Hamas avsätts så kommer FN att hjälpa palestinierna att bygga upp ännu ett terrornäste med fanatiska terrorister vid makten. Detta PR-krig leder i slutändan till ännu mer död och absolut noll chans för en lösning på konflikten inom de närmsta generationernas livstid.
Problemet med konflikten är att denna konflikt har skapat fanatiker på båda sidor, men den största fanatismen ligger fortfarande hos palestinierna. När vänstern tar upp att Hamas har nya stadgar och att dessa säger att de är redo att acceptera en tvåstatslösning så legitimerar de Hamas utan att egentligen veta vad de talar om. De nya stadgarna stipulerar nämligen att de är beredda att acceptera en tvåstatslösning som en övergång till att driva ut alla judar. Så länge palestinierna fortsätter välja terror som en väg framåt kommer denna konflikt aldrig att kunna lösas.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, Politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR