Vårdförbundet har under lång tid riktat hård kritik mot regeringen. De menar att vården är otillräcklig och att regeringen inte satsar tillräckligt. De extra miljarderna som regeringen har skjutit till räcker inte ens för att ”säkerställa en god och jämlik vård i normaltillstånd”, skriver vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro i maj 2025. Hon tillägger att regeringen måste göra mer för att vården ”ska fungera varje dag”
Men trots detta krisläge – som Vårdförbundet själv beskriver det som – kräver de samtidigt att patienter från Gaza ska ges svensk sjukvård. Ett krav de har drivit sedan länge.
Hur ska man egentligen tolka denna logik? Befinner sig svensk vård i akut kris eller har vården kapacitet att ta emot ännu fler patienter utöver de 146 000 som redan står i svensk operationskö? Vårdförbundet verkar inte se någon motsättning här – huvudsaken är att man kan marknadsföra sin egen godhet.
Vårdförbundets krav och ambitioner stannar naturligtvis inte vid svenska gränser. Deras huvudfokus tycks sträcka sig långt utanför det svenska sjukvårdssystemet. De kräver att kriget i Gaza måste upphöra – men inte genom fredsförhandlingar eller diplomati, utan genom att Israel ska sluta försvara sig. Vårdförbundet skriver att de vill se ett ”omedelbart eldupphör” och att ”alla samarbetsavtal mellan EU och Israel ska pausas”. Inte ett ord om gisslan.
Med andra ord: skulden läggs på Israel. Det är Israel som ska lägga ner sina vapen. Dessutom ska stödet till UNRWA återupptas, kräver Vårdförbundet. Att terrororganisationen Hamas systematiskt har styrt och infiltrerat organisationen ser Vårdförbundet uppenbarligen inte som något problem värt att nämna.
Det är lärorikt att granska Vårdförbundets ekonomi när de så generöst vill fördela svenska skattemedel. Förbundet har 117 000 medlemmar som betalar in 312 miljoner kronor i medlemsavgifter varje år. Dessa pengar går till att finansiera ett kansli med 175 personer och en omfattande administration. Hade förbundet inte haft en värdepappersportfölj med ett bokfört värde på 700 miljoner kronor hade resultatet varit negativt. Utöver detta äger Vårdförbundet sex bostadsrätter i Stockholms innerstad.
Om Vårdförbundet anser att svenska skattebetalare ska stå för notan när Gaza-patienter vårdas – vilket i realiteten betyder att lika många svenska patienter måste avstå eller vänta ytterligare – så har förbundet själv betydande tillgångar att röra sig med. De kan utan vidare betala för vård i angränsande länder.
Inte långt från Gaza ligger flera länder som kan erbjuda förstklassig vård: Jordanien, Egypten, Arabemiraten, Kuwait, Qatar och Saudiarabien – för att nämna några. Att svårt skadade patienter ska flygas med ambulansflyg i många timmar till Sverige när möjligheten finns att transportera dem betydligt kortare sträckor borde också vara en humanitär aspekt värd att överväga. Kostnaden för ambulansflyg är dessutom extremt mycket högre än för vanliga ambulanstransporter – en skillnad som ytterligare belastar de redan ansträngda vårdresurserna. Men denna typ av praktiska överväganden verkar inte intressera Vårdförbundet.
För det handlar så klart inte om någon av dessa aspekter. Varken om pengar, svensk vårdkapacitet eller ens om de palestinska patienternas bästa. Det handlar uteslutande om att visa vem som kan vara mest god i den eviga svenska goodhetstävlingen. Precis samma tongångar som under ”flyktingkrisen” 2015 – där den som ville välkomna flest automatiskt vann den moraliska utmärkelsen i svensk media.