Attackera riksdagsledamöter, blockera vägar, klättra upp på Vasa-skeppet, storma event och skrika för att tysta sina motståndare. Och sen bli arg för att folk skriver dumma saker på internet. Det finns något minst sagt märkligt med vänsterns syn på yttrandefrihet. Kan ord någonsin vara värre än våld?
Vi liberaler och konservativa är inte särskilt bra på demonstrationer. Det ligger inte för oss. Folksamlingar och tågande i politiskt syfte är i alla fall i vår tid en vänstergrej. I hög utsträckning gäller det även olika typer av politiska aktioner. Inte för att det är något fel att demonstrera. Ett fredligt kollektivt manifesterande av en politisk uppfattning ska vara möjligt i ett fritt samhälle.
Konservativa och liberaler verkar oftare uttrycka sin uppfattning i ord, och för all del memes och satirteckningar. På nätet har högern länge dominerat.
Både manifestationer och yttranden kan spåra ur. För mig står det helt klart att politiska uppfattningar ibland uttrycks på helt fel sätt. Men högern och vänstern tycks spåra ur på olika sätt. När vänstern spårar ur står de framför Jessica Stegrud och skriker henne i ansiktet så att saliven yr. När vänstern spårar ur blockerar de E4-an, klättrar upp på Vasa-skeppet, springer fram till misstänkta politiska motståndare och är aggressiva.
När högern spårar ur använder de fula ord på internet. Det kan också bli allvarligt, inte minst när orden blir till hot mot någon person.
Exempel på när vänstern hotar och högern exempelvis saboterar infrastruktur finns. Men det tycks ändå svårt att säga något annat än att den övergripande bilden är klar: Vänsterrörelser har en tendens att sabotera och vara aggressiva när deras politiska manifestationer spårar ur. Liberaler och konservativa uttrycker sig oftare på ett sätt som leder till debatter om vad som får och inte får sägas, av sociala eller juridiska skäl.
Mitt påstående är följande: I vårt offentliga samtal lägger vi för mycket tid på att diskutera vad som får och inte får sägas. Vi lägger för lite tid på att diskutera hur vi kommer till rätta med sabotage och aggressivitet i det offentliga rummet. Personer som på ett lugnt sätt uttrycker sina åsikter, oavsett hur provocerande de är, ska aldrig ses som ett större hot än de personer som förstör infrastruktur eller springer fram och skriker i ansiktet på andra människor.
Det är sällan man ser någon seriös person till höger försvara hot. Däremot har ledarsidan i Sveriges störta tidning uttryckt att det går bra att sabotera framkomligheten på vägar om miljöministern för en annan politik än vad man själv vill.
Här måste vi vara tydliga: Urspårade uttryck för politiska åsikter är fel. Det gäller både hot och sabotage.
Carl Eos har gett ut romanen Utanförskap – En berättelse om främlingar under pseudonymen Teodor Gustafsson.