Mohamsson kan stjäla vänsterns väljare – SVT i panik

Det var nästan lite kul att beskåda panikslagna SVT efter att Liberalernas tilltänkta partiledare hade haft sin första presskonferens. Beskedet de fick från Simona Mohamsson var tydligt, oväntat tydligt för att komma från Liberalerna – vilket inte alls var uppskattat av de som alltid strävar efter att sätta skrämseljournalistiken högst upp på agendan.

Mohamsson sa uttryckligen att Liberalerna är ett borgerligt parti som vill se en borgerlig statsminister. ”Men SD då!”, skrek SVT i kör med andra likasinnade reportrar. ”Hur ska ni förhålla er till dem?”. Det blev ett tyst ”Haha-den-frågan-visste-jag-skulle-komma”-svar från Mohamsson. Det är sakpolitik som gäller för Liberalerna, svarade hon. Det är införandet av euron. Det är en skola som fortfarande lider av åtta års S-flum och som behöver styras upp under ett statligt huvudansvar. Och det är att de kriminella ska hållas borta från välfärden.

Men SVT var inte alls nöjd med det svaret. Fast Simona Mohamsson säger att hon uppskattar Tidösamarbetet med orden ”vi ser hur det här samarbetet med att ta Sverige i en ny riktning har varit avgörande för att få till förändring…”, ignorerar SVT:s Elisabeth Marmorstein det och tolkar det som att Liberalerna inte ger några besked när det gäller SD. Marmorstein poängterar också att Liberalerna har ju till och med ett landsmötesbeslut på att inte sitta i en regering med SD, eller medverka till att SD sitter i en regering. Som om svensk politik baseras på runskrifter som inte går att ändra.

Att SVT ogillar nomineringen är tydligt. De tycker att valet ”sticker ut” och att processen varit ”märklig”. De beskriver Simona Mohamssons ringa erfarenhet som en ”uppenbar svaghet” samt anser att hon har ett ”blygsamt CV”. Tänk om samma kritik kunde riktas mot S-toppar, som till exempel Annika Strandhäll och Anders Ygeman som absolut inte har några utbildningar eller andra relevanta förkunskaper att skryta med. Men SVT syftar givetvis på Mohamssons politiska erfarenhet som de tycker är blygsam. Att hennes ålder, 31 år, kan ha spelat in och att hon helt enkelt inte har hunnit med att upparbeta en massa fina politiska karriärsteg nämns inte. Ett ifrågasättande av Simona Mohamssons ålder, vilket hade gjort nyhetsinslaget mer förståeligt för tittaren/läsaren, hade varit mer relevant i sammanhanget. Men den informationen utelämnar SVT.

Nu längtar SVT istället tillbaka till Johan Pehrsons tid. ”Med facit i hand får beslutet ses som förhastat…” skriver SVT och har med ens glömt bort hur de jagade honom på grund av hans aktieinnehav som han hade glömt att redovisa. Uppsåtet med SVT:s hetsjakt var att få Johan Pehrson på fall. Det gick inte att missa. Och det förstod förmodligen Johan Pehrson, och det var därför som han valde att avgå dagen innan drevet drog igång.

Men nu med ”facit i hand” så har SVT kommit på att det kanske var bättre med Johan Pehrson som partiledare för Liberalerna. Han var snäll men inte alltid så tydlig, vilket gjorde att partiet höll sig stadigt kvar under 4%-spärren – precis det som vänstern vill och hoppas på. Istället står här nu en frispråkig, tydlig person, dessutom med invandrarbakgrund som kan locka invandrare som tröttnat på vänsterns migrationsflum, som talar om vikten av värdegemenskap i Sverige. Det är självklart att hon utgör ett hot mot vänstern. Därför attackerar SVT henne – de är vänsterns megafon.