I måndags inleddes en ny rättegång mot Fredrik Lundgren, också känd som Nytorgsmannen. Lundgren är känd sedan tidigare för att ha våldtagit tjugofyra kvinnor och filmat dem i utsatta positioner. Han dömdes 2021 för våldtäkt på sju av dessa kvinnor och fick ett fängelsestraff på fem år. 2024 släpptes han ut med villkorlig dom och fotboja, trots upprepade incidenter på anstalten och att risken för återfall ansågs mycket hög.
Lundgren återföll kort därefter i samma typ av brottslighet som tidigare. Denna gång var det en sjuttonårig flicka som föll offer för hans perversioner. Flickan ska ha blivit serverad stora mängder alkohol till den grad att hon inte längre kunde stå upp, utan fick bäras ut från rummet. Han misstänks även ha drogat flickan. Utöver det ska han ha filmat under kjolar på flickor så unga som 8 år.
Nu kommer jag att prata lite om det som jag tror att alla ni där hemma tänker – vad gör denna man överhuvudtaget fri på våra gator? Åklagaren vid första rättegången yrkade på tolv års fängelse för Lundgren, men han dömdes till fem. Till och med tolv år är på tok för lite för en brottslighet som innebär att minst sju, men troligtvis tjugofyra, kvinnor har fått sina liv förstörda.
Nytorgsmannen, som för övrigt har haft tre olika namn under de senaste åren, har rapporterats av personalen på anstalten där han hölls för bland annat dödshot, men även för att ha runkar framför en kvinnlig anställd. Han avbröt terapin som han i första rättegången påstod sig se fram emot, på grund av bristande motivation. Är det då rimligt att en man som knappast är rehabiliterad ska återvända till sitt vanliga liv bland ovetande kvinnor?
För några år sedan tillsattes en utredning för att undersöka huruvida straffen för våldtäkt skulle skärpas. Förslaget sågades då det ansågs att straffet då skulle bli högre än för grov misshandel och att detta inte skulle vara lämpligt. Själv anser jag att ett brott där offer aldrig kommer att kunna lita på någon igen och riskerar att aldrig kunna leva ett normalt liv, är värre än grov misshandel och bör straffas därefter. Tjugo år per våldtäkt anser jag själv vore lämpligt.
Är läget verkligen så illa i svenska fängelser att detta rovdjur ska försättas på fri fot trots att det ansågs troligt att han skulle återfalla? Slutsatsen man kan dra är att det är hög tid att klubba igenom förslaget om att hyra fängelseplatser i andra länder. Låt oss hoppas på att regeringen hinner med det innan nästa val, annars riskerar vi att Socialdemokraterna vinner och börjar riva sönder allt vi byggt upp denna mandatperiod.
Varför anser vi i Sverige att brottslingars rättigheter och behov är viktigare än rättvisa för offret? Vilket annat land har straffrabatt för att en våldtäktsman förlorar jobbet? Vi pratar om att det inte ska vara ett straff, utan rehabilitering, men när de släpps utan att vara rehabiliterade så faller ju den principen. Jag anser själv att det ska vara en kombination. Ja, rehabilitering är bra, men det ska också vara ett straff för att offret ska känna att det finns någon form av rättvisa.
Personligen vill jag inte ha våldtäktsmän på fri fot som kan komma att utsätta mina döttrar för en sådan förödande kränkning. Eller hur känner ni?
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR