I helgen gick Eurovision Song Contest. Sverige, som var segertippade, snubblade en bit innan mållinjen och hamnade på fjärde plats totalt, och Österrike tog hem segern. Den riktiga stjärnan var dock Yuval Raphael från Israel, som kammade hem folkets röster med stor marginal. Detta skriver Linn Johansson.
Man kan fråga sig varför Eurovision har en jury överhuvudtaget. Meningen med juryn var att minska politiska röster och att göra tävlingen mer rättvis, men som vi märkte både förra året och detta, så är juryn mer politisk än folket. Israel kammade hem 60 poäng totalt från juryerna runt om Europa, medan folket gav hela 297 poäng till landets fantastiska artist. Österrike fick ihop 178 poäng från folket, medan juryn verkade anse att detta framförande var värt en vinst. Min gissning är att det var för att det var ytterst otydligt huruvida den österrikiska artisten var man eller kvinna.
Yuval, som själv är överlevare av massakern på Novafestivalen 7 oktober, har fått dödshot från Palestinaaktivister och en stor säkerhetsinsats fanns sig på plats. Efter allt hon har behövt utstå kunde man ändå se en stark kämpaglöd i hennes framförande av en mäktig och talande låt. Att sedan se vad hon utsätts för nu är ännu ett övergrepp efter den brutala slakten på Novafestivalen.
Om vi kan lära oss något av Eurovision så är det att Israel har ett brett stöd bland den tysta majoriteten. Det är lätt att tro att dessa högljudda Palestinaaktivister som skriker efter antifada (våldsamt motstånd) har majoritetens stöd, men till och med i ett event som har så stor täckning bland HBTQ-personer och andra wokeaktivister som Eurovision har Israel stort stöd hos publiken.
Vi som svenskar kan vara stolta att vår tolva gick till ett land som under ständig attack ändå kan överleva och stå med rak rygg. Även om våra röster endast hade varit politiska kan vi ändå se en viktig poäng i detta – Hamaskramarna representerar inte oss. Det svenska folket har tagit ställning mot terrorism och tagit avstånd från den brutala organisationen Hamas, som närmast kan beskrivas som mänskliga djur.
Skriverierna om Israels framgång har varit knappa. Kommentarsfälten har varit fulla av missunnsamma kommentarer i sociala medier och stämningen har varit livad. Under Israels framförande försökte en aktivist komma upp på scenen och spraya Yuval med färg, men stoppades. Man kan undra hur denne person överhuvudtaget kunde få med sig färgen in i arenan obemärkt.
Själv har jag märkt allt mer att aktivisterna inte egentligen är intresserade av en debatt, utan mest är ute efter att störa ordningen i hopp om att tysta ner majoritetens röster och åsikter. Det ska, enligt dem, vara ok att vara annorlunda, så länge du håller dig inom ramarna för vad de dikterat är ok att tycka. Är du borgare, eller gud förbjude jude, kan du tydligen slänga dig i väggen och din åsikt ska begravas i hat och hot. Vänstern gömmer sig bakom ord såsom kärlek, medan de samtidigt spyr ut hat, propaganda, hets och desinformation.
Man kan undra varför denna tydliga antisemitism får tillåtas och komma undan åtal om hets mot folkgrupp, medan muslimer (som inte är en folkgrupp) tydligen ska skyddas som om de vore våra egna. Demonstrationerna utanför Eurovision där tydliga budskap om hets mot judar framförs verkar inte vara en stor sak enligt rättsväsendet. Ärligt talat skäms jag lite över att bo i ett land som daltar med antidemokratiska krafter och som håller terrorister om ryggen som om de vore offer.
Jag står fast vid att Israel är de sanna vinnarna från lördagens event och jag önskar Yuval Raphael all lycka. Jag hoppas att hon kan njuta av sin seger bland folket såsom hon förtjänar.
Linn Johansson Leinonen (SD)
Student, politiker och samhällsdebattör
Följ Linn på Facebook HÄR