Då och då hör jag hur folks oro över massinvandringen avfärdas med att det vore ologiskt för invandrare att stötta vad de flytt ifrån. Invandrare ska därför vara mindre benägna att stötta sådant som islamism, kommunism och diktatur än svenskar.
Och nog verkar det rätt logiskt. Problemet är bara att människor sällan är särskilt logiska. Och när vi faktiskt är logiska så använder vi tyvärr ofta logiken för att rationalisera bort uppenbara men obekväma fakta. Exempelvis den lilla detaljen att invandrare alltför ofta faktiskt stöttar diverse oönskade -ismer.
Fel, men ett intressant fel
Även om det uppenbarligen är något fel på argumentet, så är det ändå värt att undersöka exakt vari detta fel ligger. Jag finner tre fel med det, där det första är att de flesta invandrare faktiskt inte tvingats på flykt. De är ”flyttingar” snarare än ”flyktingar”. De har kommit hit av det fullt rimliga skälet att de tror att de kan få ett bekvämare liv här.
Det är svårt att avgöra hur många dessa fejkflyktingar är, eftersom de ju rent definitionsmässigt gör sitt bästa för att dölja att de saknar skyddsskäl. En flykting ska enligt flyktingkonventionen från 1951 vara en person med en ”välgrundad rädsla för att bli förföljd.” Exakt vad det innebär är högst subjektivt, men sannolikt lever ganska få av de som kommit till Sverige upp till det kravet. Alltså har de inte utsatts för någon allvarliga förföljelse som kan ha vaccinerat dem mot radikalism.
Radikalerna jagar varandra på flykt
För det andra så är de som är mest utsatta för radikalism ofta radikalerna själva. Det finns en viss poetisk rättvisa i detta – ”Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka”, som ordspråksboken uttrycker det. Det är ju allmänt erkänt att ”förrädare” och ”kättare” är värre än den egentliga fienden.
Kommunister och islamister är ofta hänsynslösa när det gäller att rensa ut de som är ”fel sorts” (finns det någon rätt sort?) kommunister och islamister. Det betyder att det kommer att finnas fler radikaler i flyktingströmmarna än deras andel av ursprungsbefolkningen. De kommer också att ha lättare att få uppehållstillstånd, eftersom de ju faktiskt är förföljda på riktigt.
På flykt från islams konsekvenser, men inte från islam
För det tredje så är det inte specifikt islamism och kommunism som folk flyr ifrån, utan dessas konsekvenser. Mänskligheten är aldrig så kreativ som när det gäller att hitta på ursäkter. Vi tror vad vi vill tro. Det är lätt att bortförklara misslyckade ideologier. Det främsta exemplet är vänsterns ständiga tjat om att ”Det var inte RIKTIG kommunism i Nordkorea/Sovjet/Venezuela”, eller vilket land det nu gäller. Invandrare flyttar från fattigdom, men vad som orsakade fattigdomen är inte alltid så tydligt.
Det betyder att även om ett land fungerar dåligt på grund av exempelvis islamism, så betyder inte det att ens folket eller flyktingarna själva förstår att islamismen är själva skälet till att det fungerar dåligt. Ivrigt påhejade av identitetsvänstern här i Sverige är det lätt för dem att lura i sig att det istället handlar om kolonialism, den judiska världskapitalismen, eller CIA.
Det sägs att hoppet är det sista som överger människan. Nog ligger det något i det, och nog kan det vara en av våra största styrkor. Men lika ofta så leder oss hoppet till nya försök att banka huvudet i väggen. Eller kanske ännu vanligare, att fortsätta att banka andras huvuden i väggen.