Den svenska judiska minoriteten står inför sitt största hot sedan andra världskriget. Hatet har åter blivit vardag. Synagogor bakom vakter, barn som döljer davidsstjärnan, hatmejl som väller in efter den 7 oktober, skolor som larmar och församlingar som beskriver ett allvarligt läge. Det är den verklighet judiska organisationer, hatbrottsrapporter och regeringens egen strategi mot antisemitism beskriver. Det är också den verklighet politiken nu måste svara på.
Imorse kom ännu ett avslöjande. Vänsterpartiet har bjudit in palestinska Fatah-företrädare som hyllat terrorister och martyrer till riksdagen. Partiledaren Nooshi Dadgostar var med. En av gästerna har tidigare hyllat attentat mot judar. En annan har talat om ”självuppoffrande aktioner”.
Under helgen ströks ytterligare åtta kandidater från Vänsterpartiets listor efter att Expressen visat hur de spridit antisemitiska konspirationsteorier, hyllat Hamas och Putin. En delade material om att judar kidnappar barn och tappar dem på blod. En annan hyllade Hamas-ledaren Yahya Sinwar. Totalt har dussintals kandidater petats sedan i somras.
I juni visade samma granskning att kandidater i ett tjugotal partiföreningar firat Hamas massaker den 7 oktober 2023, ifrågasatt förintelsen och spridit judehat. I Helsingborg ska kandidater ha delat ut godis till barn samma dag som attacken och skanderat stöd. Partiet har också skickat hälsningsbrev till palestinska fångar dömda för självmordsdåd och kidnappning. Riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas delade en bild om att ”sionistjudarna” styr banker och politik. Hon lämnade partiet tillsammans med Daniel Riazat.
Vänsterpartiet svarar att det är enstaka rötägg bland tusentals fritidspolitiker och att de plockas bort när media frågar. Men volymen, spridningen och att partiledningen själv tar emot personer med den här bakgrunden talar emot slumpen. Judehatet och terrorromantiken är ett fenomen med rötter i förorterna, islamism och vänsterextremism. Där möts identitetspolitik och gammal revolutionär romantik. Där blir massakern den 7 oktober ”motstånd” och judar ett kollektivt mål.
Hit hör också Centerpartiets ansvar. Partiet talar gärna om att bekämpa antisemitism från alla håll. Samtidigt skrev EU-parlamentarikern Abir Al-Sahlani under ett brev som krävde att EU:s koordinator mot antisemitism skulle avsättas. Judiska centralrådet reagerade skarpt. Partiledningen distanserade sig i efterhand och sade att det inte var partiets linje. Det är inte Vänsterpartiets öppna terrorhyllningar. Men det är en politisk slapphet som gör judehatet förhandlingsbart, så länge det paketeras som Israelkritik.
Än värre är den parlamentariska konsekvensen. Centerpartiet har gjort sig till nyckel för ett rödgrönt maktbygge. Ett parti som säger sig värna judiskt liv kan inte samtidigt hålla dörren öppen för ett regeringsunderlag som gång på gång visar sig oförmöget att hålla judehat utanför listor, möten och riksdagen. Den som vägrar stänga den dörren gör sig medansvarig.
Vanliga svenskar kan stoppa det. Inte genom att tiga, och inte genom att låta storstadens demonstrationskultur diktera vad som är anständigt. Genom att rösta nej till en regering som stödjer sig på Vänsterpartiet. Landsortsbor och andra vanliga väljare bör lägga sin röst på Sverigedemokraterna och övriga Tidöpartier. För att den judiska minoritetens säkerhet inte får bli en bricka i ett maktspelet.
Sveriges judar ska kunna gå till synagogan utan beväpnad vakt, skicka barnen till skolan utan hat och leva utan att politiker i riksdagen tar emot dem som hyllar mördare av judar. Det är ett minimikrav. Det största hotet sedan kriget möts inte med fraser. Det möts med ett nej till extremismen – från vanliga svenskar.