Under den föregående veckan dominerade debatten om quisling-bråket, där Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof beskrev Aftonbladets chefredaktör Anders Lindberg som en quisling. Debatten blev intensiv på grund av den historiska betydelsen: Vidkun Quisling var en norsk politiker som förrådde sitt land till Nazityskland och senare avrättades för landsförräderi.
Jag själv tyckte att det Jomshof twittrade var fel och osmakligt, men Lindberg är ingen ängel vars ledarredaktion håller god ton gentemot sina meningsmotståndare. Lindberg skrev en text 2018 där han beskrev Moderaternas partiledare som von Papen på grund av partiets närmanden till Sverigedemokraterna. Indirekt beskrev Lindberg därmed Jimmie Åkesson som Nazitysklands Adolf Hitler, vilket blev allt tydligare inför valet 2022 när han skrev: ”Jag verkar ha fått rätt om von Papen”.
Aftonbladets skribenter har svart bälte i att kasta ur sig olika epitet. Åsa Linderborg skrev en text där hon stämplade Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, som ”Sveriges farligaste minister”. Ledarskribenten Jonna Sima har upprepade gånger på sociala medier hånat borgerliga politiker som burit Davidsstjärnor eller markerat mot judehatet och islamismen i Sverige.
En av tidningens största ”shitposters” är Jan Guillou, som anklagade den ”lilla elaka Ebba Busch” för att hon skulle ha velat att polisen under korankravallerna sköt skarpt för att döda ”ickevita demonstranter”. Guillous anklagelse är falsk, för Busch ville aldrig att man skulle skjuta på icke-vita människor. Det är taget ur hans egen fantasi. Busch frågade sig enbart varför det var fler skadade poliser än upprorsmakare under kravallerna.
I så många texter har Aftonbladets skribenter attackerat Ebba Busch att X-konton skapat ett flertal kollage som visar tidningens besatthet av att trycka ner henne. I andra texter har Aftonbladets Guillou använt Liberalernas partiledare Simona Mohamssons etniska bakgrund mot henne, eftersom hennes parti närmade sig Sverigedemokraterna. Argumentet var att det är fel att Mohamsson, med invandrarbakgrund, ”kramar om” Jimmie Åkesson.
Aftonbladets skribenter har även uttalat sig vedervärdigt om andra än svenska politiker. Till exempel var Peter Kadhammars reaktion på USA:s och Israels anfall mot regimen i Iran helt annorlunda än de iranska demonstranternas firande på gatorna. Kadhammar skrev: ”Det bästa för freden är om Iran sänker ett amerikanskt hangarfartyg”.
I andra texter har tidningens skribenter likställt Israels krigföring i Gaza med Islamiska staten, Israels regering med Putin och konstant förringat andra journalisters arbete med att belysa aktörer som bidrar till det växande judehatet, där Jan Guillou har kallat Inas Hamdan för ”muslimjägare”.
Med det sagt: den som själv kastar skit ska inte bete sig som en snöflinga när den får skit tillbaka. Mobbarna som regelbundet sprider felaktiga uppgifter om sina meningsmotståndare och stämplar dem som politikerna som välkomnade högerextrema krafter i Sverige har inte rätten att tala om god ton och anständighet när de själva får ett slag tillbaka.
Lindberg kan absolut hävda att han inte är förtroendevald, vilket stämmer, men han är en politisk aktör med stor påverkan i den politiska debatten. Lindberg är sannolikt en av de aktörer som bidragit mest till det nuvarande politiska klimatet, där man förflyttar sakfrågan genom att sprida ren och skär dynga. Därför var det Jomshof gjorde fel och oanständigt, men vad Lindberg och hans ledarredaktion gjort genom åren är mycket värre.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och samhällsdebattör
X: @kurrejonsson