Vem kan säga nej till detta? Ett gäng unga, hoppfulla människor som vuxit upp i Sverige, som Magdalena Andersson nu ställer sig bredvid och säger sig ska kämpa för. Frågan är bara varför hon inte gjorde något åt ”tonårsutvisningarna” när hon hade makten att faktiskt göra det.
Att hon själv varit med och byggt den lagstiftning som nu drabbar dessa unga, nämner hon inte. Det var socialdemokratiska regeringar som gjorde tillfälliga uppehållstillstånd till huvudregel, först genom den tillfälliga lagen 2016, sedan permanent 2021. Barn får sitt uppehållstillstånd genom föräldrarna. Men vid 18 år räknas man som vuxen, och anknytningen till föräldrarna gäller inte längre, då krävs ett eget tillstånd, och de är numera tidsbegränsade som huvudregel. Så en 18-åring som växt upp i Sverige kan sakna grund att stanna, trots att resten av familjen får bo kvar. Det är den konstruktionen, inte Tidöregeringens politik, som skapar situationen. Tidöregeringen har nu tvingats täppa till hålet med en tillfällig paus i utvisningarna, i väntan på en lagändring.
Media har gått i spinn kring de så kallade tonårsutvisningarna, och vinklingen har varit densamma som Magdalena Anderssons: att det är helt och hållet Tidöpartiernas fel. Till viss del stämmer det, de innehar trots allt regeringsmakten. De borde kanske ha uppmärksammat ”felet” tidigare. Men en smula självrannsakan även från Magdalena Anderssons sida hade varit klädsamt. Speciellt med tanke på att hon, som nu, samlar ihop några av dem som drabbats på grund av en lag som hon själv var med och drev igenom. Ett förlåt och kanske också ett löfte om att redan nu, före valet, jobba hårt för en snabb förändring.
Det finns en omdiskuterad tes om att kvinnor röstar mer utifrån sina känslor och män mer utifrån sitt förnuft, och att det också är därför som kvinnor oftare röstar rött och män blått. Media och vänstern upprörs av sådana tankegångar och menar att det är fördummande gentemot kvinnor. Oavsett vad man tycker om den, är det svårt att inte se att det är precis den logiken Socialdemokraterna här spelar på. För det är tydligt vad Magdalena Andersson vill med denna bild. Det är just att sätta känslor i gungning, att nå gruppen som står nära sina känslor: kvinnorna. Och det funkar. 17 tusen likes efter tre dagar. Det är långt mer än vad hennes andra inlägg brukar få.
Med tanke på bakgrunden till dessa ökända ”tonårsutvisningarna” är det ändock magstarkt. Varför stoppade inte Magdalena Andersson dessa utvisningar när hon var statsminister? Glömde hon det? Eller ville hon inte det?
En annan tolkning av Magdalena Anderssons utspel är att hon återigen säger hej och välkommen till en ny era av kaotisk migrationspolitik. Att det ska lappas och lagas efter varje medialt känslospel? Är det ett vallöfte från Socialdemokraterna? För vad vill hon annars egentligen ha sagt med denna känslomässiga framställning? Ska lagar och regler följas, eller ska de inte? Hur vill hon ha det?