Högerextrema, det är de som är för säkra gränser, trygga städer och ordning och reda i ekonomin. Så sammanfattar och beskriver Elon Musk vad vänstermedia håller på med. Det är på pricken exakt vad även svensk media sysslar med. Alla som vill ha en tryggare tillvaro, som vill att 13-åringar som mördar ska sättas i fängelse, och som vill ha begränsad invandring och stopp för all invandring från länder med väsensskilda kulturer och demokrati-hotande värderingar, får av svensk traditionell media epitetet högerextrema.
I en intervju med den engelska tidningen The Economist påpekar Elon Musk att detta inte alls är extremt. För 10–15 år sedan tyckte alla att detta var det normala. De flesta ville ha trygghet och säkerhet. De flesta ville veta vilka som skulle bli deras grannar. Ett tal som Barack Obama eller Hillary Clinton höll på den tiden innehöll ungefär samma budskap som det Donald Trump säger idag. Det är vänstern som har förflyttat sig längre ut åt vänster, och det är framförallt media i västvärlden som har blivit extrem. Eller som Elon Musk säger: Media är left-lunatics, vänster-galningar.
Det Elon Musk säger är så sant. Det kan inte vara extremt att vilja ha tryggt och lugnt omkring sig. Det kan inte vara extremt att välja och ställa krav på vilka som ska få invandra till våra länder. I alla tider har människan sökt trygghet. Vallgravar och stadsmurar hade på sin tid just det syftet: att försäkra sig om att alla skulle kunna sova lugnt om natten.
Men så kom 2000-talet, och helt plötsligt skulle tillvaron för länder som i århundranden byggt och arbetat för att tillförsäkra sin befolkning säkerhet få uppleva lite spänning. Murar skulle rivas. Statsministrar, likt Socialdemokraternas Stefan Löfven, skulle stå på stadens torg och lova att här skulle inga murar byggas. Öppna gränser skulle bli det normala, det alla längtade efter, och det som kom att kallas ”öppna samhällen”. Okända människor togs okritiskt emot med öppna armar. En normal mänsklig instinkt, att vara försiktig och inte låta sig invaggas i en naiv föreställning om att alla är ens vänner, trycktes ner.
Några få har genom åren vågat yppa att detta inte känns som det normala, eller som något eftersträvansvärt. Men med ordet högerextrem, som media så skickligt har implementerat, har det också betytt att dessa inte ska hörsammas. De som vill ha lugn och ro, som vill behålla och värna sin kultur och sitt lands värderingar, var extrema och därmed också galningar. Det sades aldrig rakt ut, men ”var tyst och betala din skatt” var och är fortfarande i mångt och mycket den underförstådda andemeningen från svensk media.
Det är därför befriande när någon som Elon Musk, som både har förmånen att bli lyssnad på och de ekonomiska möjligheterna att stå pall för medias karriärskross, vågar säga det som många andra inte har råd att säga. Vi andra har länge känt oss som Frances i filmen med samma namn från 1982. Hon var en stark, klarsynt skådespelerska som vägrade böja sig för Hollywoods spelregler och som talade sanning även när ingen ville höra den. Priset hon fick betala var att bli stämplad som galen, spärras in och tystas, inte för att hon hade fel, utan för att hon var obekväm för systemet. På samma sätt har alla vi som velat värna vår trygghet, vår kultur och vårt sunda förnuft stämplats som extremister av svensk media. Precis som Frances Farmer en dag fick sin röst hörd igen, i efterhand, av dem som insåg att hon hade haft rätt hela tiden, kanske den dag också kommer då sanningen om vad som var normalt, och vad som var extremt, till slut kan få sitt rättmätiga erkännande. Elon Musk har åtminstone öppnat upp för det. Vilken svensk tidning eller nyhetskanal som slutar kalla normalt tänkande människor för extrema får framtiden utvisa. Men det lär varken bli SVT, Aftonbladet eller DN. Det kan vi i alla fall vara säkra på.