Under det amerikanska tillbakadragandet 2021 började Afghanistan falla. Medan talibanerna tog över allt fler områden såg afghanerna i Kabul hur deras president flydde i helikopter och lämnade landet i sticket.
Amerikanska styrkor bevittnade hur afghaner i desperation sprang för att ta sig ombord på flygplanen. Flera personer försökte hålla sig fast på utsidan av maskinerna, men föll till marken och omkom. Den extrema desperationen handlade om att afghanerna mycket väl visste hur landet skulle komma att styras under ett nytt talibanstyre med sharialagar.
De valde hellre en livsfarlig chansning – där misslyckandet innebar en säker död – än att leva under talibanernas regim.
Fem år senare har talibanerna, trots tidigare löften om att vara mer moderna och pragmatiska när det gäller kvinnors rättigheter, infört islamiska lagar och förordningar som systematiskt stryper afghanska kvinnors och flickors grundläggande rättigheter.
Med hänvisning till läget i Afghanistan har politiker och människorättsgrupper kritiserat EU för att ha bjudit in en afghansk delegation ledd av talibanerna i slutet av juni.
Kritiken mot EU och den svenska regeringen, som varit inblandad, är befogad – såväl från människorättsorganisationer som från vänsterpolitiker. Optiskt kan mötet nämligen uppfattas som ett erkännande av talibanstyret i Afghanistan, vilket i sin tur innebär en legitimering av talibanernas agerande mot den afghanska befolkningen.
Men mötet handlade inte om ett erkännande av talibanstyret. Det handlade om praktiska frågor kring mottagandet av afghanska medborgare som lever illegalt i EU.
I Sverige finns afghanska medborgare som har dömts till utvisning efter att ha begått brott, men utvisningarna har inte kunnat verkställas på grund av juridiska hinder, så kallade verkställighetshinder.
För att en utvisning ska kunna genomföras måste mottagarlandet ta emot personen. I det här fallet Afghanistan. Det är en av anledningarna till att Sverige drev på för ett sådant samtal på EU-nivå.
”Det finns idag ca 200 afghanska medborgare i Sverige som väntar på utvisning efter att ha dömts för brott i svensk domstol. Ofta rör det sig om mycket allvarliga brott, bland annat mord, grov våldtäkt, misshandel och grovt narkotikabrott”, skrev migrationsminister Johan Forssell på X.
Sverige har tidigare haft liknande samtal med Somalia och Syrien för att diskutera mottagandet av syriska och somaliska medborgare som väntar på utvisning.
När en regering vill värna sina egna medborgare och utvisa personer som begått brott i Sverige tvingas den ibland fatta politiska beslut som är moraliskt tveksamma.
Regeringen gjorde bedömningen att det är mindre politiskt smärtsamt att föra samtal med talibanstyret än att fortsätta låta brottsdömda afghanska medborgare vistas i Sverige. Det kan i längden visa sig vara ett korrekt beslut förutsatt att utvisningarna faktiskt verkställs.
Talibanerna utgör en förtryckande makt som inget annat än orsakar elände för den afghanska befolkningen. Dessvärre är de en realitet som inte tycks gå att rubba, och därför måste Europa föra samtal med dem för att kunna genomföra dessa utvisningar.
På grund av talibanstyrets förtryck är det moraliskt problematiskt att regeringen vill föra samtal med dem. Ur ett rationellt och praktiskt perspektiv är det dock klokt att samtala med talibanerna för att i framtiden kunna verkställa utvisningar av brottsdömda afghanska medborgare.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och samhällsdebattör
X: @kurrejonsson