Malmö stad, sossarnas stad, har genom åren slösat andra kommuners skattepengar på strunt. En rosa enhörning för närmare en miljon kronor, ett ljudspår för en halv miljon som aldrig användes, en musikvideo för 460 000 kronor där en konstnär tonsatte trädens inre ljud, papperskorgar som stönar sensuellt när du slänger skräp. Man har även anställt över hundra kommunikatörer (153 stycken) och en skateboardsamordnare.
Drygt en femtedel av Malmös intäkter kommer från andra, ekonomiskt mer välskötta kommuner. Trots att staden har landets näst högsta arbetslöshet på 12 procent, och tar emot drygt 7 miljarder kronor per år från andra kommuner, skryter Malmö över att resultatet 2025 var ”över budget”. Nej, en stad som hade gått i konkurs om det inte vore för andra kommuners pengar kan aldrig gå över budget. Och skulle det trots allt ske borde Malmö åtminstone bli återbetalningsskyldig för bidragen de inte har nyttjat.
Skattebetalarnas förening har granskat effektiviteten i Sveriges tre storstäder. Sossarnas Malmö är sämst i klassen med en effektiviseringspotential på 34 procent. Det vill säga att de lätt kunde ha sparat 3,3 miljarder kronor varje år om de hade skött sin ekonomi bättre.
Vad som också är anstötligt är att Malmö lägger 30 miljoner kronor om året på tolkar, samtidigt som samma stad satsar stort på SFI. Varför lära sig svenska när det ändå erbjuds gratis tolkhjälp? tycks vara en fråga som Malmös invandrare ställer sig. Men stadens socialdemokrater är inte lika skarptänkta, och det där med krav gillar de inte heller. Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) har varit en av många sossar som riktat skarp kritik mot regeringens bidragsreformer med aktivitetskrav.
Socialförvaltningen i Malmö är stor business. På stadens hemsida skriver man: ”Vi är Sveriges största arbetsmarknads- och socialförvaltning.” Det borde inte vara något att skryta om. Men det gör man i S-styrda Malmö. Man skryter om ett resultat som är finansierat och betalt av andra, och man skryter om hur mycket pengar man har lyckats skyffla iväg. Malmö har 2 800 anställda i sin socialförvaltning. Helsingborg, som ligger ett par tre mil norr om Malmö, är knappt hälften så stort men har bara 600 anställda i sin socialförvaltning. Räknat per invånare har Malmö mer än dubbelt så många. Det anser man sig tydligen ha råd med.
Till saken hör att Malmö inte är en fattig stad. Fastighetsbeståndet är värt många tiotals miljarder kronor. Men att sälja delar av dessa innehav och minska både skuldbördan och ränteutgifterna är inget som ligger för Malmös socialdemokratiska styre. Då är det mer bekvämt att förlita sig på andra människors pengar.
Malmös sätt att hantera sin ekonomi har mött många år av kritik men trots det tycks staden ha noll intresse av att förändra sig. Och incitamenten saknas också. Utjämningssystemet straffar inte misslyckande. Det finansierar det.
Det är därför Malmö har ”råd” att köpa en miljonskronorsenhörning. Det är därför det känns så lustfullt att spela in Malmöljud för en halv miljon kronor. För det bekommer ingen ledande sosse i Malmö. Ingen där, i stadens politiska ledning, ligger sömnlös om natten. Malmö har både livrem och hängslen, bestående av andra kommuners skattebetalare.