När polisen sköt ihjäl en man efter en biljakt som slutade i en krock och skadade barn, rycker SVT ut för att göra ett reportage om den tragiska händelsen. Vid en hårt trafikerad väg står SVT-kvinnan med mikrofon och ska försöka återge vad som hade hänt. Vägbullret, som man senare kunde ana skulle dölja vad som komma skulle, var en sak. Men förutom grammatik- och meningsbyggnadsfel var hennes uttal nästintill inte i närheten av något som kan påstås vara svenska. Hon pratade om uffren, vägraket, kidnapnande, personer på bilen (inte i bilen) och polisen tog beslut att sköta mannen, blandat med otaliga ”eh”.
Ja, det var ett snärjigt inslag som SVT bjöd på. Det var inte lätt att förstå vad som egentligen hade hänt. Men tack och lov hade SVT textat inslaget, annars hade det varit obegripligt.
Det finns goda skäl att fråga sig varför SVT gör så här, trots att de inte får.
Enligt sitt sändningstillstånd och public service-uppdrag ska SVT:s programutbud präglas av ”folkbildningsambitioner”. Nytt för i år är att språkvårdsfrågor ska särskilt beaktas, vilket är en liten men tydlig skärpning mot tidigare. SVT och de andra public service-bolagen har ett utpekat ansvar för det svenska språkets ställning i samhället. SVT har i princip ett enda styrande dokument att förhålla sig till, och skyldigheten att värna svenska språket finns redan i avtalets andra paragraf. SVT har uppenbarligen inte läst dokumentet alls.
Vad är det då som föranleder SVT att sätta en reporter framför kameran som knappt kan tala svenska? Har de börjat med något slags utbytesprogram med andra public service-bolag, eller satsar de på att jobba upp siffrorna för arbetskraftsinvandringen? Oavsett vilket verkar det svenska språket ha hamnat längst ned på meritlistan.
Kanske har de i stället lyssnat på Institutet för språk och folkminnen, som har i uppgift att ”samla in, bygga upp och sprida kunskap om språk och kultur i Sverige”. Enligt dem är förortsvenskan en variant av svenska, inte en brytning. Men när sändningstillståndet och public service-uppdraget skärptes i just den frågan var det knappast den varianten som regeringen hade i åtanke. Det borde nog till och med SVT kunnat förstå.
Det finns i stället all anledning att hävda att det rör sig om ett medvetet försök att normalisera en svag svenska, en tyst markering att språket spelar mindre roll i nutidens Sverige, att vi alla är olika men råkar befinna oss på samma plats som heter Sverige. Ytterligare en tolkning, som provocerar desto mer, är att SVT inte nonchalerar det svenska språket av misstag. De vet precis vad de gör. Det mångkulturella har högre prioritet än det svenska. Det aktuella inslaget är bara ett av många exempel på det.
Felet ligger inte hos reportern. Hon gjorde säkert sitt bästa. Det är SVT som valde att sätta henne framför kameran, ett beslut för att förminska Sverige och svensk kultur. Det är något som SVT kan låta sina politiska likar ägna sig åt, men SVT som public service ska hålla sig till det svenska. För gör inte de det, vem ska då göra det?
Se och lyssna, SVT Morgon onsdag 3 juni
(ca 02.29.30 min in i programmet)