Islamister, terrorvurmare, förintelseförnekare och antisemiter skrämmer inte Magdalena Andersson. Hon tvekar inte att ta in Vänsterpartiet i en regering, trots att Expressen nyligen avslöjat att 25 vänsterpartister hyser precis sådana åsikter. 22 av dessa har sedan dess plockats från partiets listor.
Det var Expressen som avslöjade dem. Listan som Expressen presenterade var lång. Det var det ena utländska namnet efter det andra. Men det är bara ett ytligt skrap på ytan, meddelar journalisten Inas Hamdan som ligger bakom grävet. Det finns många, många fler.
Man ryser. Och blir skräckslagen.
Men inte Magdalena Andersson. Hon säger visserligen att hon ser ”väldigt allvarligt” på avslöjandet, men att hon för den skull inte vill utesluta Vänsterpartiet som möjlig regeringspartner. De har ju varit så duktiga och agerat ”snabbt”, menar Magdalena Andersson.
Bara det att dessa terror- och islamistvurmare kommit i åtanke för valbara platser hos Vänsterpartiet borde ha fått Magdalena Andersson att bli lite fundersam. Men inte. Fast det är klart, tycker man inte att islamism eller terrorgruppen Hamas är ett bekymmer, en fara, eller ser det som ett större hot mot Sverige, svenskarna och den svenska demokratin, är också tröskeln för vad man anser acceptabelt så mycket lägre. Lite islamism kan väl aldrig skada Sverige, tycks Magdalena Andersson och hennes kollegor resonera. Vi sossar ska nog få tukt på dem.
Ett annat skäl, förutom den naiva inställningen att ”de blir som vi” bara de får sitta bredvid oss i en svensk regering, är givetvis att de själva har den typen av personer i sina egna led. Jamal El Haj var bara ett exempel. De kommer sällan ensamma. Och vi minns ju hur desperat Magdalena Andersson var, hur hårt hon höll fast vid honom, med teater, krokodiltårar och pipigaste rösten bad hon i riksdagen(!) att Ulf Kristersson skulle sluta kalla Socialdemokraterna för terrorromantiker.
Sossarna vet mycket väl att islamism och terrorvurmande inte går hem hos gemene man, hos svensken eller gråsossen, men de tar helt enkelt en rövare, för att de kan, eftersom svensk press ser det som något rart när någon icke-svensk kandiderar, men framförallt för att dessa kandidater genererar väldigt många röster.
Att Socialdemokraterna inte tar större ansvar för Sverige än så här, att Magdalena Andersson stämmer in i Nooshi Dadgostars relativiseringar, är motbjudande. Ett parti som låter sig påstå att det alltid är statsmannamässigt, att det är det enda partiet som duger för Sverige, men som inte kan sätta ner foten mot icke-demokratiska krafter, nutidens nazister, är skrämmande.
Skulle det gå så illa att V, MP och S tar hem över hälften av rösterna ser utsikterna för Sverige mörka ut. Då är de höjda skatterna som dessa partier har lovat – på cirka 109 miljarder kronor, vilket kommer att kosta varje vanlig familj cirka 4 400 kronor per månad, plus höjda drivmedelspriser samt höjda räntekostnader när bankskatterna införs – ett litet problem i det stora hela. Då får vi vänja oss vid fler shariadomar, likt den i Solna tingsrätt 2018.
Det är samma gäng, sossarna, som ovillkorligen välkomnar personer med sympatier för Hamas, ISIS och al-Qaida, och som genom sin mångåriga anti-SD-kampanj också har suddat ut innebörden av begreppet demokratihot. För det är precis vad detta handlar om. När islamister släpps in i regeringen är det definitivt början på slutet för den svenska demokratin. Den som ämnar rösta på Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna kommer att medverka till att demontera demokratin. Det bör alla vänsterväljare veta innan de väljer att rösta på något av dessa tre partier. Det är tydligt att Expressen har kommit till insikt med det. Frågan är om det finns tid innan fler etablerade medier kommer till samma slutsats.