100 svenska domar där kvinnor och flickor fallit offer för slöjtvång. Fall efter fall. Alla med samma grymhet. Förtryck. Förnedring. Inlåsning. Hot. Barn som hotas med att kastas ut om de tar av sig slöjan. Det är Sofie Löwenmark, journalist, ansvarig utgivare för Doku, krönikör och skribent för Expressen, som har sammanställt listan på X. Det är en skrämmande läsning.
Sofie Löwenmark har gjort ett gigantiskt jobb. Hon har summerat varje fall och bifogat en skärmbild från var och en av de hundra domarna. Och man förstår enkelt hennes poäng. Det är ett sätt att visa de som envist hävdar att slöjan alltid är frivillig att de har fel, och att det sannolikt finns många, många fler fall av slöjtvång där ute. För hur många av kvinnorna och flickorna som lever under ett patriarkaliskt, kulturellt och/eller religiöst förtryck har egentligen modet och kraften att ta sin sak till domstol? I sammanhanget är det nog ytterst få.
Dessvärre finns det väldigt många, både kvinnor och män, i Sverige som vägrar inse att slöjan inte alltid bärs frivilligt. Det är också samma personer som blev rasande när SD föreslog ett förbud mot slöja på offentliga platser i Sverige. Dessa slöj-naivister kan man lite slarvigt dela in i två läger.
Det ena försvarar slöjan av religiösa eller kulturella skäl. Dessa är svåra, för att inte säga omöjliga, att nå. Deras låga kvinnosyn kommer att ta generationer att förändra, oavsett hur många eller hur omfattande integrationsåtgärder som sätts in.
Ett talande exempel är Bilan Osman, författare, journalist, somalisk medborgare bosatt i Sverige och skribent för socialistiska Syre. Hon betraktar SD:s förslag om slöjförbud som en fascistisk tanke och känner ”sorg” över att frågan överhuvudtaget kommit upp på dagordningen. För sådana som Osman finns inget hopp om insikt.
Det är snarare det andra lägret, inte sällan bestående av vänsterorienterade kvinnor, som med Löwenmarks långa lista har en chans att kunna förstå vidden av slöjtvånget. Det är dessa som möjligtvis kan övertygas, men då krävs en övertygelse som går utöver det vanliga. Egentligen borde ett enda rättsfall där en kvinna eller flicka vittnar om att hon fallit offer för manligt förtryck och slöjtvång räcka. Men så är inte fallet. Om detta oförstånd beror på svag intelligens, bristande empati eller en kombination av båda får framtida forskning svara på. Men att man blundar för den misär och grymhet som dessa kvinnor och flickor lever i är anmärkningsvärt. Hade hundar eller katter blivit påklädda i något liknande hade upprördheten bland dessa vänstersinnade personer sannolikt varit enorm. Men nu låtsas man inte förstå.
Men det är tveksamt om 100 rättsfall räcker. Kanske krävs det ytterligare tusen för att dessa ska fatta, ett budskap som tydligen måste upprepas gång efter annan. För oss andra, som kan tänka lite längre och sätta oss in i hur dessa stackars kvinnor och flickor har det, räcker det med att risken finns för ett enda fall av slöjtvång för att motivera ett förbud.
Det finns över 50 muslimska länder i världen. Om någon skulle må ofantligt illa av att inte få bära sin slöja utanför sitt hem finns det gott om länder att flytta till. För oss svenskar finns det bara ett land. I Sverige ska svenska värderingar och svensk kultur råda. Dessa ska vi värna om, och se till att alla i Sverige har möjlighet att anamma. Så länge det finns kvinnor i Sverige som lever under förtryck hämtat från andra länders kulturer eller religioner, förhindras de från den möjligheten. Den ordningen kan vi aldrig acceptera.