I Malmö fick sossarna 6,8 miljarder i utjämningsstöd 2025, pengar som borde gå till landsbygdskommuner med befogade utmaningar kopplat till geografi och konkurrenskraft. Istället kompenserar dessa pengar sossarnas politiska vanvård av Malmö stad. Men istället för kärnverksamhet går pengarna till konstprojekt, populistiska löften om gratis kollektivtrafik och misslyckade integrationsprojekt.
I Göteborg tvångsblandar sossarna ut de problem man skapat. Trygga områden beblandas med otrygghet.
I Stockholm tar man pengar från fungerande skolor och öser på skolor i förortsområden samtidigt som kommunala skulden närmare sig 100 miljarder kronor. Även i Stockholm påbörjar man den kostsamma tvångsblandningen.
Detta är sossarnas så kallade ”rättvisa” politik. Men gällande landsbygden försöker man inte ens uppnå en rättvisa. Sjukhus på sjukhus läggs ner i sossestyrda regioner. Skola på skola läggs ner i sossestyrda kommuner, och priserna på bränsle och mat vill man beskatta hårdare, vilket slår ut landsbygdens existens. Man skiter helt enkelt i allt som är utanför Sveriges tre största städer.
Sedan 1961 har 39 akutsjukhus lagts ner. Majoriteten i Socialdemokratiskt styrda regioner, och mängder sjukhus har i allmänhet avvecklats. Senast Sollefteå sjukhus avveckling våren 2025, där sossarna var drivande i beslutet. Idag ser vi som konsekvens en landsbygd i Västernorrland där barnafödande och tillgång till specialistvård är betydligt svårare och farligare. Opinionen hos Västernorrlands invånare gick emot Socialdemokraterna och deras beslut, men man körde över de rösterna. Våren 2026 gick Sundsvalls sjukhus upp i svart läge, det efter nedläggningen av Sollefteå sjukhus i samma region. Socialdemokraterna klagar ofta på att för lite pengar till vården delas ut. Samtidigt har man de högsta regionskatterna där man styr. I Stockholm ökar vårdköerna till skillnad från resten av landet. Då kunde ändå S-styret skryta om ett överskott på fem miljarder kronor i regionen. Socialdemokraterna är heller inte för ett förstatligande av sjukvården, just det som skulle kunna fördela resurserna rättvist mellan regioner. Istället vill man behålla makten i regioner man styr i, och vid ansvarsutkrävande istället lägga skulden på staten och skylla på bristande finansiering till regionerna.
Drivmedelspriserna är centrala för lands- och glesbygdens överlevnad. Människors liv och företags konkurrenskraft baseras på långa transportsträckor. Att då sossarna står och har stått för en höjning av drivmedelspriserna tyder på att de inte bryr sig om vanligt folk på landsbygden. Storstadsväljare med ”miljömedvetenhet” är viktigare än lidande landsbygdsbor. Var är rättvisan i det?
Sist men inte minst ser vi ett socialdemokratiskt styre som styrt Sverige i princip konstant sedan 1930-talet. Under denna period har landsbygden avfolkats och dött ut, där sossarna är alltså ytterst ansvariga. I min gamla hemkommun Strömsund lägger sossarna ihop med centern ner verksamheter runt om i kommunen för att centralisera till huvudorden. De drabbade orterna och byarna är ställen politikerna knappt besöker. Senast sade man upp hyresavtalet för ett omtyckt äldreboende i Backe, utan att ha fört en tydlig dialog med boende eller arbetande på äldreboendet. Tyvärr är bara Strömsund en i mängden av misslyckade Socialdemokratiskt styrda landsbygdskommuner.
Samtidigt som landsbygden dör sitter Socialdemokraterna och pratar om hur viktigt rättvisa är. Var är rättvisan i att inte kunna leva på landsbygden? För det är resultatet av nästan 100 år av Socialdemokratisk politik på statlig som regional och kommunal nivå. I storstäderna spenderas glatt pengar, där det finns röster att vinna. Men tyvärr har landsbygden inte lika många röster att vinna ifrån. Då är det inte lika intressant för Socialdemokraterna, vilket det heller aldrig varit.
Torsten Bengtsson
Politisk sekreterare SD och medlem i Ungsvenskarna