100 000 fler arbetslösa. Hur många gånger har vi inte hört det från socialdemokrater, både på sociala medier och i den politiska debatten? Men varför är det 100 000 fler arbetslösa? Och vilka är överrepresenterade i denna grupp? Det vill Magdalena Andersson och hennes vänsterkollegor inte prata om, samtidigt som de också hoppas att väljarna inte ids fråga sig, eller tänka efter, vad det kan bero på.
Med en snabb googling visar SCB:s statistik att befolkningen har ökat med 840 000 sedan 2014, varav den arbetsföra befolkningen (20–65 år) har ökat med 200 000–300 000. Det största skälet till det är invandringen. Att antalet arbetslösa ökar när befolkningen växer är nästan oundvikligt. Men det är klart — hade befolkningen ökat med det kompetensregn som Stefan Löfven och andra socialdemokrater lovade, hade inte arbetslösheten ökat i antal som den har gjort.
Men så blev det inte, eftersom S-regeringarna förde en aningslös migrationspolitik i kombination med en kravlös integrationspolitik. Resultatet blev ”100 000 fler arbetslösa”.
Sanningen bakom den siffran är att en stor del består av utrikesfödda med svag arbetsmarknadsanknytning. Det är alltså inte så att det gått sämre för befolkningen i stort. Tvärtom. Arbetslösheten bland inrikes födda ligger runt 3–6 %, medan arbetslösheten för utrikes födda ligger på hiskeliga 12–16 %. Det är ett enormt gap, och ett rejält underbetyg, inte till sittande regering, utan till de två förra.
Nästa gång Magdalena Andersson rabblar sina inövade fraser om att det är 100 000 fler arbetslösa, bör frågan ställas: varför valde tidigare S-regeringar att importera arbetslöshet? Det kan låta som en cyniskt formulerad fråga, men det är vad de gjorde.
Att Tidö-regeringen, trots en stor icke-produktiv grupp, lyckas vända svensk ekonomi från botten till toppen i högst BNP-tillväxt i Europa, är ett mästerverk. Det hade Socialdemokraterna aldrig kunnat åstadkomma. Deras medicin för att öka tillväxten, och därmed minska arbetslösheten, är att höja bidragen och höja skatterna. Det är socialdemokraternas recept för att få fler att välja arbete framför bidrag. Tidöpartierna gör precis tvärtom. De sänker både skatter och bidrag. Det ska löna sig att arbeta är deras devis, och resultaten har redan hunnit visa sig.
Det vet Socialdemokraterna. Men i stället för att ta sitt ansvar väljer de aggressivitet, medvetna miss- och feltolkningar och ett regelrätt falskspel. Professor Lars Jonung vid Lunds universitet har i tidskriften Ekonomisk Debatt granskat Sveriges ekonomiska utveckling under 1900-talet. Han kallar perioden av S-dominans för ”den socialdemokratiska eftersläpningen” — en fas där socialdemokratisk politik, i form av marknadshämmande regleringar och minskad ekonomisk frihet, fick Sverige att tappa mark mot omvärlden. Sverige hade varit ett rikare land utan Socialdemokraternas maktkontroll över Sverige. Det vet Socialdemokraterna också. Men det pratar de helst inte om. Det är enklare att skylla på andra.
Det är sant att det är 100 000 fler arbetslösa. Men det är Socialdemokraterna som sett till att det skulle bli så. Magdalena Andersson har sig själv att skylla.