Det är huvudfrågan inför valet 2026. Men den frågan framkommer sällan, av det enkla skälet att vänstern, och då framförallt Socialdemokraterna, mörkar svaret. De vet att skulle de ge sitt ärliga svar ”staten”, skulle de tappa många väljare.
Men när Magdalena Andersson och andra tunga socialdemokrater säger att de vill ha ett ”starkare samhälle” eller en ”starkare välfärd” är det just det som de menar. Andra uttryck kan vara: ”Vi ska värna om den svenska modellen”, ”Hela landet ska leva” och ”Vårt Sverige kan bättre”. Dessa uttryck har exakt samma innebörd som att säga: ”Vi vill att staten ska ha större makt, och den lilla människan mindre.”
Fast så explicit är ingen socialdemokrat. Det skulle låta fasansfullt illa. Klinga Sovjet. Lukta DDR:s Trabant. Och det är precis vad det är. Dessa slagord som vi har hört så många gånger återspeglar den stora skillnaden mellan höger- och vänsterblocket.
Högern tror på frihet. Med det menar de att staten ska vara en stödfunktion, men att det är den enskilda människan som ska vara fri att göra sina egna val, i både smått och stort. Det är också därför som högern förespråkar lägre skatter. För om staten tar en stor del av människors intjänade pengar, år ut och år in, begränsas friheten. Det centrala i högerblockets ideologiska uppfattning är alltså den enskilda människans rätt till sin egen frihet. Det är därför som till exempel friskolorna är en viktig sakfråga för högern.
Vänstern, och Socialdemokraterna i synnerhet, vill också gärna använda ordet frihet. Men den friheten har inte sin utgångspunkt i den enskilda individen, eller människan. Den frihet som socialdemokrater syftar på är något som staten ska erbjuda. Ja, det låter lite krystat, och det är det också. För alla förstår att det inte kan bli så mycket frihet om en jättelik stat ska bestämma vilka som ska vara alternativen att välja emellan.
Under 70- och 80-talets Sverige åskådliggjordes skillnaderna mellan vänster- och högerblockets ideologi på ett tydligare sätt. Det var då Socialdemokraterna dominerade svensk politik, vilket innebar att det bara fanns två tv-kanaler, tre radiokanaler och alla hade exakt samma typ av telefon från Televerket hemma på hallbordet. I Stockholm fanns det ett enda taxibolag. Skolorna var i princip förstatligade allesammans, med ett fåtal undantag. Kort och gott: valmöjligheterna var små. Det var Socialdemokraterna och staten som kontrollerade friheten att välja.
Socialdemokraterna, och de andra vänsterpartierna, har inte på något sätt släppt dessa tankegångar. En stor och mäktig stat är fortfarande den grundläggande principen hos dagens socialdemokrater. Det är just därför som de lägger fram förslag om till exempel tvångsblandning. Att det skulle finnas personer som ogillar idén är ovidkommande. Det är staten som ska bestämma, inte människan.
Det är också därför som vänsterpartierna förespråkar höga skatter. Det är det mest effektiva medlet att beskära människors frihet, man tar helt enkelt ifrån dem deras pengar. Det kan verka burdust och omänskligt, men de motiverar det med att staten är bättre funtad att fatta de ”rätta” besluten än vad den enskilda människan är.
Som sagt, socialdemokrater har alltid vurmat för en stor och mäktig stat. Men det nya är att Socialdemokraterna numera skäms över sin ideologiska hållning. De mörkar den. Vi hör aldrig en socialdemokrat säga rakt ut att han eller hon jobbar för att staten ska bli större, starkare och mäktigare. Eller att deras målsättning är att den lilla människan ska foga sig under den stora ”kloka” staten. Istället lindar de in sitt budskap i vackra ord som är i princip omöjliga att ifrågasätta. Som till exempel ”Vårt Sverige kan bättre.”
Dessvärre är högern alltför ofta svag, eller vag, på att påtala det här. Hade varje debatt kokats ner till denna ideologiska åtskillnad hade väljarna blivit mer medvetna om vänsterns totala ointresse för den mänskliga friheten, och bättre förstått den stora skillnaden mellan högerns och vänsterns politik. För varje sakpolitisk fråga i svensk politik handlar i grunden om en enda fråga: Vem är det som egentligen ska bestämma? Du eller staten?
Svara på den. Rösta sen.