Kvartal har avslöjat att SOM-insitutet har överdrivit allmänhetens förtroende för SVT och SR. Dessutom menar de att SVT har vetat om detta men ändå fortsatt att rapportera de felaktiga siffrorna. Slutligen har de också valt att sluta rapportera Medieakademins siffror som är mer negativa för SVT. Något är ruttet i denna historia.
SOM-undersökningarna vid Göteborgs universitet har under lång tid haft problem med representativiteten. Vissa grupper, särskilt SD väljare, svarar i lägre grad och vägs inte upp på ett sätt som fullt ut kompenserar för bortfallet. Resultatet blir en systematisk snedvridning. När dessa siffror sedan används för att slå fast att förtroendet för Sveriges Television och Sveriges Radio är mycket högt skapas en bild som inte är sann.
Problemet förvärras av att detta inte varit okänt. Tvärtom pekar kritiken på att både redaktioner och ansvariga känt till bristerna men ändå fortsatt att presentera resultaten som robusta mått på allmänhetens förtroende. Här går man från slarv till något mer allvarligt. Man använder osäkra siffror för att stärka sin egen legitimitet.
Public service har ett särskilt uppdrag. Deras trovärdighet vilar på att de uppfattas som sakliga, transparenta och självkritiska. När de i stället framstår som beroende av en mätning som gynnar den egna bilden uppstår en förtroendeklyfta. Den klyftan är redan tydlig på högerkanten men riskerar nu att fördjupas ytterligare.
För många väljare som länge misstänkt att institutioner inte är neutrala blir detta ett konkret bevis. Det handlar inte längre om en känsla utan om ett mönster. Man ser hur statistik används selektivt hur kritik tonas ned och hur en positiv självbild reproduceras trots kända brister. Detta är exakt det som undergräver tillit. Högerväljarna gör ju rätt i att inte lita på institutionerna.
Förtroende kräver inte perfektion men det kräver hederlighet. Om man vet att ett underlag är skevt måste det sägas öppet och tydligt. Om man inte gör det signalerar man att slutsatsen är viktigare än sanningen. Och när den signalen väl nått fram är skadan svår att reparera.
Konsekvensen är att inte bara en undersökning ifrågasätts utan hela systemet SOM-institutet förlorar i auktoritet. Public service förlorar i trovärdighet. Och i förlängningen försvagas tilliten till samhällsinstitutioner i stort.
Detta är inte bara ett metodproblem. Det är ett legitimitetsproblem. Och det är ett problem som nu riskerar att cementera den bild som många redan har att de institutioner som ska stå över politiken i själva verket inte gör det.