Sveriges Radio rapporterar ofta om kriget i Iran. Häromdagen, strax efter uppgörelsen om vapenvila mellan USA och Iran, hade radiokanalen ett långt reportage i ämnet. Sveriges Radios samlade budskap är tydligt: USA är dum. Iran är det bara synd om.
Explicit sades det inte så. Meddelandet lindades in skickligt, med två inbjudna gäster som båda var Iranexperter, varav en inom islam. De båda fick berätta om vilken kämparvilja iranierna har, och om hur Iran minsann hade lagt fram ett 10-punktsprogram med krav för fred. Hur denna lista mottogs, att den kastades i papperskorgen av USA, omnämndes aldrig.
Inte med ett ord förklarades varför USA har attackerat Iran. Som lyssnare framstod USA:s anfallskrig som totalt obegripligt. Hur kan en nation vara så grym, det var den givna frågeställningen för den oinsatte. Och förmodligen var det precis det som var meningen med Sveriges Radios reportage. Någon annan förklaring finns inte.
I ett försök att nyansera sitt reportage utpekar Sveriges Radio inte länderna USA och Israel som bovarna i dramat, utan det är Donald Trump och Benjamin Netanyahu. Det är dessa två som är de onda. Underförstått att den andra parten, Iran, är den goda. Trump är nu också galen, på riktigt, eller som Sveriges Radio uttrycker det: att ”många börjar nu ifrågasätta presidentens mentala hälsa”. Att det, å andra sidan, också skulle finnas god anledning att ifrågasätta sinnet hos regimledarna i Iran berördes inte, trots att Iran är känt för att utföra tiotusentals avrättningar per år. För att inte tala om deras grymma rättskipning, med steningar, piskningar och andra för oss fruktansvärda grymheter i enlighet med deras islamska lag. Inte heller det nämndes i sammanhanget. Det var framförallt en person som var galen, och det var Trump. Den tokige Trump är ensam ansvarig för kriget i Iran. Det var tesen som Sveriges Radio ville förmedla och sprida.
Sveriges Radio redogjorde för Irans fredskrav på en 10-punktslista. Bland annat vill Iran fortsätta bryta uran. Varför då, kan man undra? Vad ska de ha uran till om de nu påstår sig inte ha några atomvapenfabriker, eller några intentioner att skicka långdistansmissiler till Europa eller USA? Planerar Iran att satsa på en storskalig keramikindustri och använda uran till att färga krukorna gula och gröna? Knappast. En seriös radiokanal hade givetvis lyft den frågeställningen, dissekerat den och undrat varför just den punkten var så viktig för Iran. Det gör inte Sveriges Radio. De låter det bara passera, som om det vore rart och harmlöst att låta Iran fortsätta sin uranutvinning.
Inte med en enda mening förklarade Sveriges Radio upprinnelsen till kriget i Iran. Att kvinnorna i Iran lever under fruktansvärt förtryck, att Iran har terrorceller runt om i hela väst, att de finansierar terrororganisationer som Hamas (Palestina), Hizbollah (Libanon) och houthierna (Yemen), att de medverkar och hjälper Ryssland i kriget i Ukraina, att de spionerar på väst, att de har vapenfabriker som tillverkar långdistansrobotar och atomvapen, att de stöttade Maduro i hans järngrepp om Venezuela, att de har eller har haft spioner på Kuba och att de officiellt fört en krigsförklaring mot USA i 47 år. Glömdes detta bort? Eller skulle det skava alltför hårt mot Sveriges Radios narrativ att framställa Trump som den galne? Förmodligen.
Sakligheten och opartiskheten lyser med sin frånvaro på vår statliga radiokanal. Det är illa. Att lyssna på Sveriges Radio väcker fler frågor än svar. Det kan inte vara meningen. Var inte tanken med public service att vi skulle bli mer upplysta och bättre förstå vad som händer i världen?
Att få en mer allsidig rapportering där man åtminstone förstår sammanhangen, det är det minsta vi kan begära för de 3,5 miljarder kronor som vi alla tvingas betala för Sveriges Radios verksamhet. Och ytterligare en annan aspekt, som kanske är viktigare för oss här hemma: När Sveriges Radio målar upp en ensidig bild där Iran framställs som offer och USA som skurk, är Sveriges Radio beredd att ta ansvar för vad den typen av agendasättande journalistik kan få för konsekvenser i Sverige?