Lawen Redar, socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson, och Jonas Attenius, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, fick bli tvångsblandningens ansikten. Det gick sådär. Reaktionerna blev kraftiga.
Få ville göra om sina villaområden till villastäder som socialdemokraterna ville döpa om dem till. Där skulle var tredje villa rivas och varje liten grön plätt skulle tas i anspråk för nybyggda höghus innehållande hyresrätter. Och, som om inte det räckte, skulle dessa höghus ge plats för personer som varken talar svenska eller har jobb. Det sistnämnda sades inte. Istället uttrycktes det som att inga nyanlända eller personer som går på bidrag fick flytta in i invandrartäta områden. Alltså skulle de flytta in i sossarnas ”villastäder”.
De kraftiga reaktionerna kulminerade i att självaste Magdalena Andersson inte ens ville ställa upp på att beblanda sig. På scenen i Almedalen 2025 fick hon frågan av Expressens Viktor Bath-Kron om hon skulle kunna tänka sig att flytta från sin villa i M-styrda Nacka till någon av hennes egna socialdemokratiska kommuner, där invandrarandelen ofta är hög. Hon blev märkbart irriterad och svarade att hon tyckte frågan var ”patetisk”.
Efter det blev det lugnt ett tag. Socialdemokraterna ville inte prata mer om tvångsblandning. Men så plötsligt började den ta fart igen, fast nu ompaketerad, med nya formuleringar och nya uttryck. Magdalena Andersson fick ny luft under vingarna med nya instruktioner om vad hon skulle säga. ”På nationell nivå har vi inga sådana planer” är numera hennes standardsvar när frågan om tvångsblandningen kommer på tal.
Lawen Redar, som efter kritikerstormen fick stiga tillbaka från offentlighetens ljus under en period, har nu också kommit tillbaka med nya ordalag. Nu heter det inte att befolkningen ska blandas. Nu är det bostadsbeståndet som ska blandas. Det är med bostadspolitiken som segregationen ska brytas. Det är lagom opersonligt, lagom distanserande, fast innebörden är fortfarande densamma. Det enda som skiljer sig från det ursprungliga förslaget är att det inte är staten som ska genomföra befolkningsblandningen, utan kommunerna via nya, tvingande bostadsplaneringslagar som Socialdemokraterna ämnar fatta beslut om så snart de övertagit makten.
Så sent som i början av februari intervjuades Lawen Redar av Dagens Industri. Där underströk hon Socialdemokraternas nya strategi. Det är med bostadspolitiken som befolkningen ska blandas. Eller som hon hellre vill uttrycka sig: ”Vi har tittat på hur man ska blanda mer av bostadsbeståndet och genomföra ett ordentligt bostads- och samhällslyft i dessa områden.” Med ”områden” avses de invandrartäta områden som Lawen Redar själv beskriver ha 70–90 % med utländsk bakgrund, vilket beror på, enligt Redar, att ”Sverige genomgått ett stort demografiskt skifte de senaste 25 åren”. Att det är Socialdemokraterna med politiska styrmedel som har uppmuntrat till detta demografiska skifte, nämner hon inte.
Anmärkningsvärt är också att hon vidhåller det orimliga, att inga nyanlända eller personer som går på bidrag får flytta in i de invandrartäta områdena. Frågan, var de då ska bo, kvarstår obesvarad. Med andra ord har Socialdemokraterna inte ändrat sig om tvångsblandningen. De vill fortfarande genomföra den. De har bara ändrat hur de presenterar idén.
Och det bästa av allt, ur ett socialdemokratiskt perspektiv, är att två andra partier i det rödgröna blocket, MP och V, jublar kring idén. Vinner de rödgröna i höst finns det en stor risk att landets lugna villaområden blir ett minne blott. Strategin är uppenbar: med hjälp av bostadspolitik och ny lagstiftning vill S göra fler kommuner till sossekommuner. Socialdemokraterna vill inte alls ha en blandad befolkning. De vill att alla ska vara socialdemokrater.