Sverige påstår sig vara ”lagom”, men vi är ett extremt land som alltför ofta tar hänsyn till brottslingarnas perspektiv. Det rör sig inte om enstaka debattörer som skriver snyftartiklar om individer som dömts för grova kriminella handlingar, utan brottslingarnas perspektiv existerar på institutionell nivå. Angående ett bestialiskt mord på en 22-årig kvinna fokuserade den tidigare rikspolischefen Dan Eliasson enbart på brottslingen och sade i en intervju: ”Vad har den personen varit med om? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig?”
I slutet av februari kom nyheten att en man dömts för att ha försökt våldta en annan man vid Göteborgs centralstation. Mannen dömdes, men slapp utvisning på grund av sin sexuella läggning. Göteborgs-Posten, som har granskat domen, har inte uppmärksammat vilket land gärningsmannen kommer från, men det ska vara ett land som inte accepterar homosexualitet. Men varför ska Sverige ta ansvar för en brottsling som saknar svenskt medborgarskap och som har försökt våldta en annan person? Lever man i Sverige måste man följa de grundläggande reglerna i vårt land – där en av reglerna är att man inte försöker våldta en annan person på en centralstation.
Polismannen Kristian Youseff dömdes nyligen för 48 fall av sexualbrott. Youseff uppvisade ett vidrigt och antisocialt beteende där han utpressade pojkar, så unga som 12 år, att skicka nakenbilder på sig själva – bland annat genom hot där han skickade bilder på vapen. Majoriteten av brotten han dömdes för blev utan ytterligare påföljd, och han dömdes till enbart fem års fängelse. På grund av att Youseff avskedades från Polismyndigheten fick han sex månaders straffrabatt. Det är en absurd hållning av tingsrätten att ge den dömde rabatt enbart för att han fick sparken från sin tjänst. Jag har svårt att tänka mig att Polismyndigheten hade accepterat Youseff efter avtjänat straff.
Det mest uppmärksammade aktuella fallet rörande kriminalpolitiken i Sverige är mannen som kallar sig ”Vilma Andersson”. År 2019 försökte mannen kidnappa en tioårig flicka, men tack och lov lyckades hon fly. Mannen greps och polisen fann även barnpornografiskt material samt sökningar som visade på de fruktansvärda intentioner han hade gentemot flickan han försökte kidnappa.
Mannen dömdes till enbart ett och ett halvt års fängelse och var snart ute på gatorna igen. Efter avtjänat straff bytte han namn till Vilma Andersson, vilket påminner om den unga kvinna som styckmördades år 2019. Ett par år senare befann sig mannen i Rönninge och mördade en ung kvinna. Sökinsatsen var intensiv, och polisen grep mannen på bar gärning när han försökte gräva ned styckade kroppsdelar.
I dag börjar rättspolitiken förändras till det bättre, men om rättssystemet och lagstiftningen inte hade svikit det svenska folket hade brottsoffren fått upprättelse – eller så hade till och med flera våldsbrott, som det i Rönninge, aldrig ägt rum. Fokus ska aldrig vara att brottslingen ska rehabiliteras och integreras tillbaka in i samhället, utan att brottsoffret får upprättelse samt att samhället skyddas från farliga individer.
Christoffer Jonsson
Medlem i Kristdemokraternas ungdomsförbund och samhällsdebattör
X: @kurrejonsson