En journalist på SVT beställde en vegetarisk burgare på Max och fick kött i stället. Det är ett misstag som inte är bra och borde föranleda en ursäkt. De flesta kunder går tillbaka till disken och ber om en ny burgare.
SVT-reportern Rikard Berglin valde en annan väg. Han gjorde ett reportage om händelsen där han själv stod i centrum och konfronterade restaurangens företrädare. Det är svårt att tänka sig ett tydligare exempel på hur journalistrollen inte ska användas.
Journalistik bygger på distans. Den som granskar ska inte vara part i målet. Här suddas den gränsen ut fullständigt. Reportern placerar sig själv mitt i berättelsen och använder public service resurser för att reda ut en personlig oförrätt.
I praktiken uppträder han som offer, polis, domare och bödel på en och samma gång. Han är den som känner sig kränkt, den som driver utredningen, den som ställer frågorna och den som levererar domen inför tv-publiken.
När en journalist använder sin arbetsplats inom public service på det sättet uppstår ett uppenbart maktproblem. Den enskilde reportern får tillgång till kameror, redaktionella resurser och public service plattform för att sätta press på ett företag i en situation som i grunden är trivial.
Public service ska granska makt och avslöja missförhållanden i samhället. När journalistiken i stället börjar användas för att hantera en reporters privata irritation förvandlas till något helt annat.
En felserverad burgare är ett misstag. Att göra personlig vendetta av den för skattepengar på detta sätt är betydligt värre.