Politik är inte intressant för vänsterjournalisterna och deras gammelmedia. Det är allt omkring – det politiska spelet – som roar dem. Och kanske är SVT och SR värst av dem alla. De kan skriva artikel på artikel, göra reportage på reportage, om vilka som vill alliera sig med vilka. Men vad politikerna tänker åstadkomma vill de sällan beskriva.
Och skälet till det är enkelt.
Vänstermedia, vilket är lika med gammelmedia, vill inte skriva om vad en vänsterpolitik skulle innebära i realiteten. De undviker att beskriva vad som händer om Magdalena Andersson kommer tillbaka som statsminister. Att fokus då flyttas från de som bidrar till de som tar emot bidragen, från brottsoffren till förövarna, från vad som är bäst för Sverige till vad som är bäst för Socialdemokraterna. Vilken läskunnig svensk, som jobbar, sliter och trixar med vardagsschemat för att få ihop både familjelivet och ekonomin, vill läsa om det? Det är det få som vill.
Ett typexempel på det var SVT:s minidokumentär om Lawen Redar och Socialdemokraternas idé om att tvångsblanda befolkningen. Där ställdes faktiskt några politiska frågor, men där svaren, som vanligt, inte ledde till någon fördjupad debatt. Lawen Redar fick den relevanta frågan vilka det är som måste flytta, eftersom Redar i samma intervju hävdar att inga ska flyttas. ”Hur ska då en blandning gå till, om inga ska flyttas på?” frågar SVT-journalisten. Lawen Redar blir då tyst för en längre stund och svarar sen med ”Jag förstår faktiskt inte frågan.” Bara det svaret borde leda till dagliga artiklar och reportage i SVT, SR och annan vänstermedia. Men det är dödstyst. Ingen tycks vilja veta hur denna tvångsblandning ska gå till, och ingen tycker det är konstigt att Lawen Redar, som är Socialdemokraternas tvångsblandningspresident, inte ens förstår denna grundläggande fråga.
Ett annat exempel är SVT:s Agenda som intervjuade Jimmie Åkesson häromkvällen. Det var inte hans och Sverigedemokraternas politik som SVT ville fråga om. Det var bara svaren på om och hur han tänkte bli Sveriges statsminister, samt vilka ministerposter som hans parti aspirerar på. Inte vad det skulle kunna mynna ut i eller hur Sverige skulle kunna utvecklas under ett sådant ledarskap. Det var inte intressant för SVT.
Även DN är mycket ivriga på att skriva om det politiska spelet. Häromdagen fick de till och med till det att KD skulle kunna tänka sig att sitta i en S-ledd regering. Det är lika dumt som att påstå att Nooshi Dadgostar kan medverka till en M-ledd regering. Men DN påstod att de hade stöd för sin uppgift. Det hade en källa sagt. Hm, den källan har de förmodligen hittat på sin egen redaktion.
Gammelmedia inser att de måste skriva om svensk politik. Annat vore konstigt. Istället för att vara den som granskar makten, som de har åtagit sig att vara, är de istället en del av det politiska spelet. Sveriges Radio har till och med en podd med namnet ”Det politiska spelet”. Varje vecka grottar de in sig i ämnet, inte vad politikerna vill åstadkomma, utan vem som vill leka med vem. Det är precis den barnsliga nivån, skolgårdsmobbnivån, som vänstermedia håller sig på. För 10-11 miljarder, presstödet inberäknat, borde vi betalare åtminstone få dagliga analyser på vad partierna, allra helst de på vänsterkanten eftersom det finns risk för att de tar hem valvinsten i höst, verkligen vill åstadkomma. Är det verkligen för mycket begärt?