Socialdemokraterna har presenterat sin valplattform. Den är inte lika vag som Centerpartiets. Men snudd på. Magdalena Andersson säger att Socialdemokraterna går till val som ett ”förändrat parti”. I det borde det ligga en hel del självrannsakan. Att det man gjorde och trodde på förr, när S innehade regeringsmakten under 2014 – 2022, var inte bra. Men så är inte fallet.
Socialdemokraternas ”förändring” förklaras inte av att de nu äntligen har insett hur fel de hade. Att de gjorde ett katastrofalt misstag när de lät stänga ner sex av tolv kärnkraftsreaktorer, vilket har kommit att kosta Sverige enormt stora pengar och hämmat svenska företagsetableringar och stoppat nya jobb. Inte heller visar S på ånger att de felade rejält när de tillät en massinvandring av lågutbildade i en omfattning att konsekvensen blev att Sveriges BNP sjönk, eller att de lät muta en kommunistisk vilde med kurdiskt ursprung för att få igenom Magdalena Andersson som statsminister.
Samhällsproblem som för oss andra är välkända har nu även Socialdemokraterna identifierat. Men dessa är enkom ett resultat av sittande regerings tillkortakommanden, meddelar Socialdemokraterna. På tre och halvt år har Tidöpartierna försatt Sverige i ett allvarligt läge, allt från otrygghet och splittrat samhälle till svag ekonomi. En halv miljon arbetslösa, gängsbrottslighet, utanförskapsområden – har poppat upp, bara så där, under denna mandatperiod. Och det är riktigt illa, menar både Mikael Damberg och Magdalena Andersson. Att majoriteten av de arbetslösa är utrikesfödda, samt att merparten av de grova brotten och otryggheten grundar sig i Socialdemokraternas slapphänta migrationspolitik, låtsas de inte om.
Det avslöjar allt. Socialdemokraterna går inte till val som ett förändrat parti. De går till val som Socialdemokraterna brukar göra. Genom att peka finger på andra. Genom att undanhålla sanningen, förvränga och göra om. Samt framställa sig själv som det enda alternativet – och alla andra som odemokratiska och oanständiga. Därtill lägger man fram de gamla vanliga sosseklyschorna som att allt ska vara ”gratis”, från att gå till tandläkaren till att åka buss. Och så fler bidrag. Och mer i bidrag. Barnbidraget ska höjas. Alla som inte arbetar ska ha mer. Därför ska också karensdagen bort. Alla ska bli rikare, utom de rika. De ska bli fattiga.
Hur det ska gå till för att alla, utom de kompetenta och driftiga, ska få mer får vi inte riktigt veta. Det lovas mycket som sällan underbyggs. Däremot kan vi räkna baklänges. Socialdemokraternas skuggbudget har ett hål på 50 miljarder kronor som måste täckas med skattehöjningar. Det blir minst 2 200 kronor i höjda skatter i månaden för en vanlig barnfamilj. Lägger vi till lite V- och MP-politik, vilket är ett måste för att S ska få regeringsmakten, blir det ytterligare skattehöjningar på 69-74 miljarder kronor. Då räcker det absolut inte att bara beskatta ”de rika” om välfärden ska bibehållas. Då måste alla bidra. Ovanpå det kommer mer rödgrön politik i form av straffskatter på arbete, sparande, drivmedel, bolån och fastigheter. Men det sägs inte. På en direkt fråga på pressträffen om vilka skattehöjningar det blir ville inte Mikael Damberg ge svar.
Med andra ord, allt är som vanligt. Socialdemokraterna är inte förändrade. De är precis lika vänstersossiga som de alltid har varit. De lovar guld och gröna skogar, men vilka som egentligen ska tvingas betala för att sossarna ska få sitta på makten nämns inte.